Hakelius vill inte betala för renar och slöjd

För ett tag sen skrev Ann Svanberg om att hon ville få möjlighet att utträda ur monarkin. I Jag vill gå ur monarkin försökte få med sig folket för att få valfrihet gällande vad man som medborgare ska vara med och finansiera:

Härmed vill jag alltså starta ett folkupprop:
– Ge oss möjlighet att gå ur monarkin.

Johan Hakelius tillhör dem som inte kommer att hänga på uppropet. I Jag vill inte betala för renar och slöjd kommenterar han Svanbergs idé:

Det är naturligtvis en lysande idé. Förutsatt, givetvis, att vi andra också får möjlighet att dra oss ur de statliga åtaganden vi inte gillar. För varför skulle just republikaner, av alla udda folkgrupper, vara de enda som får välja?

Kanada liknar Sverige. Och Tyskland. Och Storbritannien.

Det har blivit mycket Kanada här på bloggen under den senaste tiden. Jag lovar att trappa ned på den biten, men landet är dock helt klart intressant som jämförelse med Sverige. Landet har under de senaste 100 åren dominerats av det vänsterlutande Liberal Party, vilket har skapat en stor och omfattande välfärdsstat. Kanada är ett högskatteland med en liknande uppbyggnad av sjukvårdsystemet (planekonomiskt inspirerat, that is) och lååånga vårdköer. Efter flera incidenter med skjutvapen inblandade, bland annat vid en skola i Toronto, så har den stigande brottsligheten och underfinansieringen av ordningsväsendet kommit att bli en dominerande fråga i valet. Även utrikespolitiken har funnits med på ett hörn, där liberalernas anti-amerikanska populism ställts mot Stephen Harpers krav på upprustning av försvaret och en tydlig och värderingsgrundad kanadensisk linje på den internationella arenan. Det har inte framförts krav från något håll på att Kanada skickar trupp till Irak, det hade sannolikt varit alltför provocerade för väljarna, men två olika utrikespolitiska hållningar har likafullt stått mot varandra.

När Doug Gamble, tidigare talskrivare för Ronald Reagan och George H.W. Bush, skriver i Morning in Canada? om valet i Kanada väljer han att fasta på väljarnas ovilja till stora och radikala förändringar:

As revolutions go, if that's what the narrow defeat of Canada's ruling Liberal party by the Conservatives in Monday's national election can be called, it was a typically Canadian one. By awarding the Conservatives a minority government — the party won most of the seats in parliament but fewer than the opposition parties combined — voters were saying, "We want to give you a try but we don't really want to hurt the Liberals' feelings." Call it the "Excuse Me" Revolution.

Vi såg förra året hur Angela Merkel ledde CDU/CSU till en valseger med bitter eftersmak. Bitter, eftersom valsegern bara några veckor innan valdagen såg ut att bli total. Bitter, eftersom det sannolikt var öppenheten kring behovet av reform (och förslaget om momshöjning) som sänkte de kristdemokratiska siffrorna. Väljarna ville ha bort Schröder, men de ville inte ha en tydlig borgerlig politik.

Det kanadensiska valet för två dagar sedan var ett nyval. Kanada gick till val så sent som för 18 månader sedan, och trots höga opinionssiffror några månader före valet så slutade det då än en gång med konservativ valförlust.

Stephen Harper hade en väldokumenterat kritisk syn på välfärdsstaten, och det ledde till att väljarna fruktade stora nedskärningar, skriver Carolyn Ryan i en analys för CBC:

Harper believed strongly in small government, a stance that on the campaign trail fed fears of massive cuts to social programs if he were elected. He proposed that there should be "no sacred trusts" in Canadian government.

Och så här såg det ut 18 månader senare:

The party's platform does not cut spending at any government department, while adding new programs, reducing the GST and promising a new fiscal deal for the provinces. Even ACOA's budget is safe, he tells Atlantic Canadians.

Tories har med andra ord gjort sig valbara genom att röra sig mot mitten. Känns det igen?

Tendensen till mittenorientering bland mitten-högerpartierna i länder med utbyggd offentlig sektor är tydlig (det klagas förvisso på Bushs "big government spendings", men där finns Reagans arv med i bilden). Detta märks även i Storbritannien, där David Cameron, nye ledaren för Tories, efter valförlusten förra året tydligt distanserat sig från arvet efter Thatcher:

"There has been a tendency for some Conservatives to treat Britain, particularly our public services, as an ideological laboratory. But today, in a world that is constantly changing, we need open minds. At the next election, a whole generation of people will be voting who were born after Mrs. Thatcher left office. So when it comes to tackling the big challenges our society faces, I will not be the prisoner of an ideological past". (från Townhall.com)

I Sverige har vi ju inte gått så långt som att ta avstånd från tidigare borgerliga regeringars ambitioner, även om det är lätt att vara kritisk mot vissa inslag, med facit i hand. I Sverige har vi idag en Allians som förvisso har tydliga förslag i frihetlig riktning, men där det likväl finns ett ganska tydligt motstånd mot alltför tydliga förändringar (ett exempel är de starka röster för ett bevarande av dagens ersättningsnivåer som höjts från vissa håll).

Så, det verkar vara så att den som vill minska statens inflytande över människors vardag helt enkelt inte vinner några val genom att föra fram en tydlig agenda för förändring. Det verkar gälla i Kanada, Storbritannien, Tyskland och Sverige.

Tanken kanske är att man först ska visa sig regeringsduglig (viktigt för Alliansen!), för att på så sätt ge sig chansen att vinna även nästa gång. Fyra glada år i regering och därefter 12 år i oppositon skulle ju inte göra mången borgerlig väljare lyckligare.

Men kommer det då att bli några bestående förändringar för vanliga människor, eller är det endast utnämningspolitiken och andra detaljer synliga endast för politikerna i Stockholm som kommer att förändras? Kommer den ideologiska kraften finnas för bestående förändringar under en andra borgerlig regeringsperiod, eller kommer det bli ett fortsatt förvaltande av höga skatter och en ständigt växande offentlig sektor?

Valet 2006 är ett "defining moment". Aldrig tidigare har den samlade borgerligheten gått fram så enat och med en politik så nära socialdemokraternas. Vad jag menar med det sistnämnda är inte att alliansens politik är "sossig", utan helt enkelt att partiet längst ut till höger inte ligger lika långt ut till höger längre. Det finns m.a.o. inget "högerspöke" att skrämmas med i den kommande valrörelsen. Men om detta koncept faller så är det dags att tänka nytt. Personligen kommer jag låta den analysen vänta, men Dick Erixon har en poäng i att en förlust måste leda till något helt annat än dagens taktik:

Att ställa förmyndarstaten mot frihetens alternativ är det enda som då inte har prövats.

Nu tror jag i och för sig att det kommer bli en borgerlig valseger i höst. Kommunalrådet Persson saknar helt enkelt idéer för framtiden, det räcker inte att försöka göra soppa på stopp- och bidragspolitik kryddat med ständiga hänvisningar till socialdemokratins partihistoria.

Grattis Kanada!

Igår blev det klart att Kanadas liberala regering röstats bort till förmån för en konservativ minoritetsregering. Liberalernas korruption har naturligtvis varit en nyckelfaktor i valet, men Stephen Harper (premiärminister in spe) har också lyckats vinna förtroende genom valfrågor som gått hem hos den kanadensiska medelklassen:

Nonetheless, Mr Harper's promises to cut taxes and tackle corruption and violent crime "made sense to ordinary people with mortgages and kids going to school", James Travers says. (BBC News)

Och så här röstade Kanada igår:

Conservative Party 36.25%
Liberal Party 30.22%
Bloc Québécois 10.48%
New Democratic Party 17.49%
Independent .52%

Det mesta pekar på ett samarbete mellan Tories och separatisterna i Bloc Québécois. Tories har i detta sin chans att visa sig regeringsdugliga. Kanadensarna är ovana vid konservativa regeringar, men Harper har möjlighet att få väljarna att bli komfortabla vid tanken på Tories vid makten.

Riksdagskandidat

Kristdemokraterna i Värmland höll under den gångna helgen nomineringsstämma. Det var ett bra möte, och utfallet var mycket positivt för oss unga värmländska kristdemokrater. Vår nuvarande riksdagsledamot Dan Kihlström placerades etta på listan. Stämman valde att placera mig på andra plats på riksdagslistan (vi har 1 mandat idag), vilket jag är mycket glad och hedrad över.

Det är också väldigt positivt att stämman valde att satsa på KDU-Wermlands ordförande Ida Lundblad som sjättenamn på landstingslistan (kd har idag 5 ordinare och 3 ersättare i landstingsfullmäktige).

Partiets opinionssiffror ger ju i dagsläget inte anledning till firande, men jag är övertygad om att potentialen finns där. Kristdemokraterna är idag det enda parti som driver en snabbavveckling av fastighetsskatten, och det enda parti som verkligen vill göra något åt den ekonomiska belastning som bensinskatten innebär. Jag är övetygad om att det finns stöd får vår hållning i dessa frågor. Nu är det upp till oss själva att göra vår politik känd.

Input till valkampanjen

När partiernas informationsavdelningar laddar upp inför den stora fajten i höst så kan det ju passa bra med lite "tips från coachen". Sydsvenskan drar sitt strå till stacken genom sina fräscha förslag till valaffischer.

Facket värnar om lettiska arbetare?

För konsten att hitta självrätttfärdigande argument i nödens stund utdelas dagens pris till Per Lawén, Ombudsman Sv. Elektrikerförbundet Avd 16, Värmland. I Är lettiska arbetare mindre värda än svenska? skriver Lawén att deras blockad mot företaget Laval un partneri i själva verket handlar om omsorg med de lettiska byggnadsarbetarna:

Det finns säkert inte många, om ens någon byggnadsarbetare som går för lägsta lönen i Sverige, varför ska då de lettiska byggnadsarbetarna göra det?

Tycker Helmersson att en lettisk arbetare är mindre värd än en svensk?

Så, det var därför facket skrek "Go home" till letterna?

Man kan ju förstå varför Lawén inte yppar ett ord om skillnaden mellan lägstalönen i Sverige och normallönen i Lettland. För då hade fackets "solidaritet" kanske inte blivit helt uppenbar för läsaren.

Då kanske det totala bristen på innehåll i Lawéns argumentation framgått. Vad vet jag?

Iran - något måste göras

Simon Heffer skriver i Doing nothing in Iran is not an option om den brist på alternativ som står till buds för USA och Europa efter att Iran återupptagit sin nukleära verksamhet. Den stora frågan är nu om man ska försöka finna en lösning, eller att låta Israel få hantera saken. Men detta är på intet sätt det bästa alternativet:

Any military action against Iran, whatever it is and whoever takes it, is likely to be provocative to the wider Islamic community - but none is likely to be quite so internationally combustible as a unilateral decision by Israel to bomb - by conventional or possibly other means - Iran. This seems to leave only one feasible option, which is for a United Nations-endorsed series of air strikes on suspected nuclear installations in Iran, made after due and reasonable warning and only as a last resort. All that must be made clear - but it must also be made clear, by the united powers of the United Nations, that any insistence by Mr Ahmadinejad on pursuing his present policy will be met with such a response.

Han efterlyser ett brittiskt ledarskap i frågan, men tillägger dock att det inte ser ljust ut:

Whether this happy diplomatic state can be achieved looks, for the moment, unlikely.

Men vad återstår om inte FN är ett realistiskt alternativ? Menar västvärlden allvar med att regimen i Teheran inte ska utveckla kärnvapen? Vad är man i så fall beredda att göra för att stoppa Mahmoud Ahmadinejad och hans gelikar?

Göran Hägglund om utrikespolitiken

Göran Hägglund skriver i Sveriges röst har tystnat om behovet av en ny utrikespolitik. Särskilt intressant blir det när han går in på FN och folkrätten:

Medan Kristdemokraterna och de andra partierna i Allians för Sverige alltid ställer människan före stater, sitter partierna i den trötta Vänsterkartellen fast i åldrade åsikter om hur världen ska fungera. Svensk utrikes- och säkerhetspolitik kan inte förlita sig på att FN alltid fattar rätt beslut eller att FN aldrig kan göra fel.
FN måste reformeras därför att FN behövs.
Folkrätten innehåller principkrockar som i extremfall kan försvåra insatser för att rädda liv. Militära insatser är inget att ta lätt på, men inte heller räcker alltid sanktioner och politiska hot för att kommunicera med repressiva diktaturer.

Hägglund har helt rätt i att Sverige måste se sig om efter andra möjligheter för agerande när FN misslyckas. Utrikespolitiken måste handla om att sätta människovärdet i främsta rummet, och det är verkligen rimligt att fundera på det rätta i att ta ett kinesiskt eller ryskt veto i säkerhetsrådet som intäkt för att vara passiv.

Efterlängtad tysk tydlighet gentemot Ryssland

Att Vladimir Putins kollega i Berlin inte längre är polaren Schröder har fått snabba och positiva konsekvenser för den tyska linjen gentemot Ryssland. Gerhard Schröder hävdade på sin tid att "Putin är en demokrat helt igenom", medan Angela Merkel intar ett betydligt mer distanserat förhållningssätt. Om detta rapporterar SvD:

Angela Merkel som är uppväxt i DDR och har sett kommunismen inifrån skulle aldrig drömma om att så förbehållslöst stötta Putin.

Positivt är också att Merkel uppmärksammar det otroligt viktiga arbete som bedrivs av pro-demokratiska i Ryssland:

Efter överläggningarna med Putin mötte Merkel representanter för NGO:s, från staten fristående organisationer, och aktivister från ryska medborgarrättsgrupper, något som Schröder eller tidigare tyska regeringschefer aldrig någonsin gjort.

Merkel kommer tyvärr att begränsas av socialdemokraterna (SPD) under hela mandatperioden, men känslan av att Tyskland håller på att svänga in på ett annat, bättre spår finns definitivt där.

Halonen mot Niinistö i andra omgången

Efter gårdagens första presidentvalsomgång i Finland står det nu klart att det blir Tarja Halonen (sdp) mot Sauli Niinistö (saml) i andra omgången. Halonen fick 26,3 procent av rösterna, medan Niinistö endast fick 24,1 procent. Valets store förlorare Matti Vanhanen (c) har dock lovat att fullfölja den tidigare borgerliga överenskommelsen, vilket gör att Niinistö kan räkna med stöd från Kristdemokraterna, Centerpartiet och Svenska Folkpartiet.

I en kommentar menar experten Dr. Claus Stolpe att Niinistö är den starkaste borgerliga kandidaten inför andra omgången:

– Halonen hade säkert hellre sett att Vanhanen hade varit hennes motståndare i finalen. Niinistös väljare, som huvudsakligen är urbana, hade haft det mycket svårare att stödja Vanhanen än vad Vanhanens anhängare har att rösta på Niinistö. Landsbygdsbefolkningen är mera utpräglat borgerlig.

Hufvudstadsbladet analyserar kandidaternas plus och minus under kampanjen, och lyfter upp Niinistös frimodiga kampanjslogan:

Niinistö är den som tydligast försökt utmana Halonen. Har haft den synligaste och mest drivna valkampanjen, väckt stor uppmärksamhet med sin slogan ”Arbetarnas president”. Niinistös personligt skrivna kampanjbok har sålt i tusentals exemplar och han har ett proffsigt kampanjteam bakom sig.

Halonen, å andra sidan, har kunnat använda sig av den auktoritet som följer med presidentämbetet:

Varit stark i valdebatterna, ofta motat Niinistös anfall tämligen enkelt. Halonen är som en Massey Fergusontraktor, klarar sig på de flesta underlag och är svår att rubba. Använt sig av presidentinstitutionens auktoritet på ett skickligt sätt, framstått som ansvarsfull landsmoder.

Nu är det ytterligare två veckors kampanjande som gäller i Finland. Den andra valomgången är den 29 januari.

Tips: Sauli Niinistös valhemsida på svenska här.

Snart är det igång igen

Political Derby har gjort en ranking inför 2008 års presidentval:

Republikanerna:

1. George Allen (U.S. Senator, Virginia)­­­
2. Rudy Giuliani (Ex Mayor, New York City)
3. John McCain (U.S. Senator, Arkansas)
­­4. Mitt Romney (Governor, Massachusetts)
5. Condi Rice (U.S. Secretary of State)

Demokraterna

1. Hillary Clinton (U.S. Senator, New York)
2. Hillary Clinton (U.S. Senator, New York)
3. Hillary Clinton (U.S. Senator, New York)
4. Evan Bayh (U.S. Senator, Indiana)
5. Mark Warner (Governor, Virginia)


På uppgång: George Allen, John McCain, Evan Bayh
På nedgång: Mitt Romney, Mark Warner
Oförändrat: Rudy Giuliani, Condi Rice, Hillary Clinton

Finländskt quiz

För den som vill testa sig fram till sin favoritkandidat i morgondagens val är YLE:s valmaskin ett trevligt tidsfördriv.

Mitt resultat blev följande:

1. Lax, Henrik sfp 61%
2. Niinistö, Sauli saml 61%
3. Kallis, Bjarne krist 61%
4. Hautala, Heidi gröna 51%
5. Vanhanen, Matti c 51%
6. Halonen, Tarja sdp 49%
7. Lahti, Arto obunden 46%
8. Soini, Timo sannf 39%

Presidentval i Finland

På söndag är det dags för första omgången i det finska presidentvalet. Det mesta har talat för att president Tarja Halonen (socialdemokraterna) endast skulle komma att behöva en omgång för att ta hem segern. Men nu verkar det som att stödet för Halonen har minskat. Tyvärr lär det inte bli de finska kristdemokraternas kandidat Bjarne Kallis som möter Halonen i en eventuell andra valomgång. Det står istället mellan Centerpartiets och Samlingspartiets kandidater:

Helsingin Sanomat publicerade i går en opinionsmätning som visar att Halonen stöd har sjunkit från 54 till 51 procent. Samlingspartiets Sauli Niinistö är tvåa med 21 procent och centerns Matti Vanhanen trea med 18 procent. ...De kristligas Bjarne Kallis ligger kvar på 2 procent.

Jag träffar då och då representanter för Samlingspartiets ungdomsförbund, och det intryck jag har fått hittills av deras politiska agenda är positiv, då de kombinerar marknadsvänlighet med tydliga uppfattningar i värdefrågor. Så grundat på mina hittills förvärvade kunskaper om finsk politik går mitt stöd till Samlingspartiets Sauli Niinistö inför andra omgången.

För den som vill orientera sig inför söndagen så rekommenderas svenskspråkiga Hufvudstadsbladets valsida.

Flygbolagen till attack mot flygskatten

Fyra flygbolagsdirektörer skriver i Flygskatter ger inte bättre miljö om den nya flygskatt som kommer att införas den 1 juli:

En flygskatt skulle däremot leda till att kanske två miljoner passagerare flyttar sina resor från flyget till bilen under den närmaste femårsperioden. Det leder till ökade och inte minskade utsläpp. Dessutom skulle det leda till att moderniseringen av våra flygplansflottor försenas på grund av försämrad ekonomi och färre passagerare.

I Danmark och Norge har liknande flygskatter prövats. Men i dag har man övergett den politiken eftersom det bromsade utvecklingen av näringslivet och turismen, och de förlorade jobben kunde räknas i tusental. Varför ska vi göra om samma misstag i Sverige?

Ja, lägg ner idén om en ny flygskatt och börja istället diskutera ett system med utsläppsrättigheter för att få bukt med utsläppen. Den nya flygskatten leder till att främst lågprisresenärernas platser blir tomma, medan affärsresenärerna kommer kunna fortsätta flyga. I förlängningen blir effekten ungefär samma antal flygningar, men med mindre passagerare.

Marknadsreformer lyfter Kina ut ur fattigdomen

Thomas Sowell, Rose &Milton Friedman Senior Fellow, skriver i Curing poverty or using poverty? om hur Kinas marknadsreformer gör att fattigdomen minskar med en miljon människor i månaden:

People on the political left make a lot of noise about poverty and advocate all sorts of programs and policies to reduce it but they show incredibly little interest in how poverty has actually been reduced, whether in China or anywhere else. You can bet the rent money that the left will show little or no interest in how Chinese by the millions are rising out of poverty every year. The left showed far more interest in China back when it was run by Mao in far left fashion -- and when millions of Chinese were starving. ...The only thing that can cure poverty is wealth. The Chinese acquired wealth the old-fashioned way: They created it. After the death of Mao, government controls over the market began to be relaxed -- first tentatively, in selected places and for selected industries. Then, as those places and those industries began to prosper dramatically, similar relaxations of government control took place elsewhere, with similar results. ...When it comes to lifting people out of poverty, redistribution of income and wealth has a much poorer and more spotty track record than the creation of wealth. In some places, such as Zimbabwe today, attempts at a redistribution of wealth have turned out to be a redistribution of poverty.

Sowell påminner om självklarheter som ofta går förlorade i den europeiska debatten om kampen mot fattigdomen. När ska Europa samstämt markera att marknadsekonomi och frihandel helt enkelt är i särklass när det gäller att utrota fattigdomen? Will it ever happen?

Val i Kanada

Kanada går till val den 23 januari. Mot varandra i kampen om premiärministerposten står den nuvarande premiärministern Paul Martin (Liberal Party) och utmanaren Stephen Harper (Tories). Tories har gått till val på en agenda med fem huvudpunkter:

• Clean up government by passing the Federal Accountability Act;
  
• Provide real tax relief to working families by cutting the GST;
  
• Make our streets and communities safer by cracking down on crime;
  
• Help parents with the cost of raising their children; and
  
• Work with the provinces to establish a Patient Wait Times Guarantee.

Efter en hitintills framgångsrik valrörelse leder Harpers parti i opinionsmätningarna (37% mot 29% för Liberals), trots att partiet är kroniskt svagt i Quebec. The Economist skrev så sent som i december följande dystra rader om Harpers chanser att bli premiärminister:

It is worrying that the Conservatives are considered unable to win even when the Liberals are laid low by scandal.

Då ledde liberalerna med 12 procent. Men någonting verkar ha hänt sedan dess. Paul Martins parti har ägnat mycket möda åt att svartmåla Tories, samtidigt som de senare har lyckats "stay on message". Harper har också tagit chansen under de tv-sända debatterna, vilket gjort att alltfler funderar på att lägga en konservativ röst den 23:e:

"The leaders' debate has permitted Stephen Harper to confirm his momentum," pollster Jean-Marc Leger said. "The real question is: 'Can I vote for Stephen Harper?' I think the answer was: 'Why not?' "

För den som vill kolla in det kanadensiska valet kan CBC (kanadensiska statstelevisionen) och Calgary Sun rekommenderas. Det finns även ett quiz för den som vill få reda på vilket parti som passar bäst. Testet är väldigt sakpolitiskt, men trots att jag inte känner till alla detaljer inom den kanadeniska politiken så blev Stephen Harper nummer ett i testet.

Letterman vs. O'Reilly

RolandPM har tidigare bloggat om när Bill O'Reillys satte David Letterman på plats i den senares eget program:

Jag såg just Bill O´Reilly intervjuas av David Letterman. Sällan har jag sett Letterman lämna det komiska så totalt för att sätta dit en gäst.

Good news. Han blev själv nitad.

Missförstå mig inte. Jag är en stor fan av Letterman och inte alls förtjust i O´Reilly. Men det var mycket underhållande att se Letterman förlora en duell där han själv valt vapen. Och dessutom hade O´Reilly rätt och Letterman fel.

Diskussionen gällde Irakkriget, Cindy Sheehan och hotet mot julen. I den sista frågan hade Letterman visserligen rätt, men förlorade ändå eftersom han inte ville erkänna det fjantiga i att skolor ändrar texten på Stilla Natt för att originalet hotar uppdelningen mellan kyrka och stat.

Duellen finns nu att se på Bill O'Reillys hemsida. Ganska bra underhållning, får jag säga.

Skydda våldets ofödda offer

I november förra året attackerades en ung kvinna för att hon ville behålla sitt barn. Hon attackerades av två personer som slog upprepade gånger på hennes mage. Avsikten var uppenbar – det ofödda barnet skulle dö. Men trots denna avsikt så åtalas gärningsmännen endast för brott mot en individ. Brottet mot det ofödda barnet behandlas endast som en detalj i brottet mot barnets moder. Det ofödda barnet är därmed helt oskyddat i lagstiftningen, vilket är en orättvisa som borde åtgärdas snarast. Svensk lagstiftning bör därför ändras så att hänsyn tas till det faktum att våldsbrott mot en gravid kvinna ofta har två offer, för att på så vis kunna väcka åtal för två brott. När en person skadar eller dödar ett ofött barn ska åtal kunna väckas för ett brott vid sidan av åtalet för brott mot modern. Det är ett rimligt krav på lagstiftningen att den tillser att den som våldför sig på en gravid kvinna ska kunna ställas till svars för brottets fulla innebörd, och för alla brott som de begått.

I USA tillkom ”Lagen om skydd för våldets ofödda offer” efter ett uppmärksammat fall där modern och barnet dödats. Kongressen fann sig tvungna att agera eftersom lagen tidigare inte tog hänsyn till det ofödda barnets rättigheter. Lagen fastslår att om ett ofött barn skadas eller dödas i samband med ett våldsbrott så kan gärningsmannen åtalas för ett andra brott å det andra offrets vägnar, det ofödda barnet. Den exakta brottsrubriceringen beror på vilken lag som åberopas, graden av skada som åsamkats barnet, och andra faktorer. Lagen uttalar uttryckligen att den inte gäller för abort som godkänts av kvinnan, moderns egna handlingar (legala eller illegala), eller för någon form av medicinsk behandling.

Jag anser att vi kan hitta inspiration i den amerikanska lagstiftningens skydd för våldets ofödda offer. Det vore olyckligt om debatten fastnar i en diskussion om abort, vilket är en uppenbar risk om inte frågan kommuniceras på ett tydligt sätt.

När en gravid kvinna utsätts för våld så finns två skyddsvärda individer som båda har rätt till rättvisa. Om brottet är mord och det ofödda barnet avlider, så kräver rättvisan att lagen sörjer för att gärningsmannen ställs till svars för sina handlingar. Lagstiftningen borde innehålla en humanitet även gentemot de ofödda barn som skadas eller dödas i samband med brott mot deras mödrar.

Nacka visar vägen för valfrihet

Svenskans ledarsida skriver idag om Nacka Kommuns försök att kringgå socialdemokraternas försök att stoppa valfrihet för barnfamiljer:

Det har tjongat rejält i betongen när det borgerligt styrda Nacka har tagit initiativ till ett kommunalt vårdnadsbidrag. I stället för att gå och vänta på bättre tider har de borgerliga listat ut en krånglig, men fungerande lösning (men som, rätt gissat, Skatteverket vill stoppa). Det handlar inte om mycket pengar för dem som nappar (och det är sannolikt inte särskilt många), men skillnaden är desto större på det principiella planet. I stället för den gamla devisen varsågod och svälj har Nacka kommun velat knäsätta principen varsågod och välj.

Nacka går i spetsen för att förverkliga den borgerliga visionen (ja, det är en vision i dagens socialdemokratiserade samhälle) om valfrihet. Det är ett exempel som kommunpolitiker i hela landet borde ta en titt på.

Jag besökte i slutet av förra året Nacka Kommun tillsammans med Karlstads-Hammarö gymnasienämnd. Mitt intryck var mycket positivt, bland annat uppskattade jag att kommunen levde med insikten att invånarna ställer höga krav, men också att man utgår från att invånarna kan ta egna initiativ och har en förmåga till eget ansvar. Man har därmed gjort upp med myten om att medborgaren behöver allt serverat på silverfat. Om föresatsen lyckas så tror jag att en positiv dynamik kan skapas, som leder till kostnadsreduceringar och högre service inom kommunens verksamhet.

Alf om Centerpartiet och kärnkraften

Alf Svensson (kd) skriver idag i Svenska Dagbladet att Centerpartiet borde göra upp med sina allianspartners istället för med socialisterna:

Under åtskilliga år framöver är det uppenbart att Sverige - också med hänsyn till koldioxidutsläppen - varken borde ha stängt eller bör stänga några kärnkraftverk.

Att i praktiken överlåta energipolitiken till näringslivet och kraftbolagen är pilatusfasoner. Politiker tvår sina händer och tror sig slippa det ansvar man har men inte tar.

Helt rätt. Energipolitikens fullständiga haveri blir ju fantastiskt uppenbar när invånarna i välfärdslandet Sverige får veta att om det blir kallt, mellan minus 15 till minus 20 grader, så måste man nog duscha på kvällen istället för på morgonen. Annars är risken att elen måste stängas av på vissa orter.

I Värmlands Folkblad ger Svenska Kraftnät goda råd i elbristens spår:

Dra inte på alla element på max utan välj ut till exempelvis ett rum som värms upp före de andra. Börja inte heller med matlagning direkt elen kommer tillbaka om det inte är absolut nödvändigt. Och är det nödvändigt kan man tänka på en del detaljer, exempelvis att koka potatis på trean eller, ännu bättre, äta kall mat. - Att vänta några timmar med disk och tvätt hjälper också till.

I Nya Wermlandstidningen (ej på nätet) kunde man läsa att stängningen av Barsebäck är den främsta orsaken till elbristen.

Det känns som ett rimligt krav att regeringen bedriver en politik som gör att vi har el även på vintern. En regering som medvetet väljer att föra en politik som leder till att ett av världens nordligaste länder riskerar att få elbrist på vintern har verkligen inte uppfyllt sitt uppdrag.

Skrota kärnkraftsavvecklingen nu!

"In your face, IAEA"

KDU tidigare ifrågasatt att fredspriset gick till IAEA, med tanke på dess minst sagt skrala track record. Så här skrev vi då:

Den senaste utvecklingen i Iran med sitt hemliga kärnvapenprogram liksom i Nordkorea har bekräftat IAEA:s tillkortakommande gällande arbetet för en säkrare värld. Det är dessutom naivt att tro att diktaturstater som tex Iran och Nordkorea skulle påverkas av att FN–organet nu fått Nobels fredspris.

Ja, tyvärr verkar inte Iran vilja hjälpa till att legimitera den norska Nobelkommitténs val av pristagare. När Teheran nu beslutat att återuppta sin kärntekniska forskning är det tvärtom att slag i ansiktet på Mohamed ElBaradei och IAEA. Cox & Forkums satirteckning från oktober förra året är fortfarande högst aktuell.

Tysklands utrikesminister talar nu om att Iran måste räkna med "konsekvenser", brittiske utrikesministern Jack Straw "börjar tappa tålamodet" och Ryssland "utrycker oro". Endast USA nämner dagsläget säkerhetsrådet som ett alternativ.

Det börjar klarna allt mer. Om Europa och andra aktörer inte gör något finns det snart kärnvapen klara för avfyrning i Iran.

Boktips: The Moral Consequences of Economic Growth

Den ekonomiska debatten präglas ofta av antagandet att ekonomisk tillväxt skulle göra oss till sämre människor. Vi hör ofta begrepp som "roffarsamhälle", "rovdrift på miljön" och hur marknadsekonomin gör oss till egoister. I The Moral Consequences of Economic Growth presenterar Harvardprofessorn Benjamin M. Friedman en helt annan bild. Han talar om hur ekonomisk tillväxt, utöver att skapa välstånd för människorna, lägger grunden för en ökad tolerans, rättvisa, social mobilitet och demokratiska institutioner.

När han presenterade boken vid American Enterprise Institute beskrev problematiken med att moraliska värden och ekonomisk tillväxt alltför ofta beskrivs som motpoler (presentationen finns som videolänk):

We need to change, in a fairly fundamental way, the nature of our conversation in the public arena about economic growth. We have fallen into a mode of talking about growth in which we recognize, of course, the material advantages of growth. But then, against those material advantages, we balance various draw backs of the growth process, most obviously environmental degradation, but other draw backs as well to which over time we have come to attach a moral connotation . And as a result, the standard conversation about growth is one of balancing material benefits against moral costs, and people come away from this conversation with a sense that there is a self image of themselves; where do they place themselves on the spectrum between "do I care only about material things or do I mostly emphasize moral concerns?". Their self image in this material versus moral spectrum is somehow supposed to map into where they should be, on whether they should support or resist economic growth, and policies for economic growth. /.../The most fundamental implication of the hypothesis I advance in the book is that the notion of evaluating growth by balancing entirely material benefits against entirely moral negatives is a false balancing, and therefore the mapping of that into one's preferences about 'should I therefore be for growth versus against growth' is a false mapping as well. Economic growth brings with it, I argue, very important moral benefits. To repeat: tolerance, opportunity, mobility, fairness and democracy.

Det är ett budskap som svensk borgerlighet borde lyssna på. Det enda sättet att vinna diskussionen är att föra in de positiva aspekterna av ekonomisk tillväxt. Om de populistiska påståendena om den ekonomiska tillväxtens förbannelse övervinns kan också, på sikt, de politiska besluten påverkas i positiv riktning.

Calmfors om fri tjänstehandel

Professor Lars Calmfors skriver som vanligt intressant, i detta fall om konflikten mellan fri tjänstehandel och protektionism. I Industriarbetarna har betalat byggjobbarnas billiga varor påminner Calmfors om grundläggande nationalekonomiska principer om effekterna av handel:

1. På sikt innebär frihandel samhällsekonomiska vinster. De samlade inkomsterna och konsumtionsmöjligheterna blir större.

2. Handel mellan två länder lönar sig (för båda) även om det ena landet producerar alla varor effektivare än det andra. Förutsättningen är bara att varje land specialiserar sig på den produktion där man är relativt sett mest effektiv.

3. Mer handelsintegration skapar temporära omställningskostnader. Handelsvins-terna kan bara uppkomma om arbetskraft flyttar till nya verksamheter. För enskilda kan det innebära både stora psykologiska kostnader och inkomstförluster. På kort sikt kan arbetslöshet uppstå därför att friställd arbetskraft saknar den kompetens som efterfrågas i expanderande sektorer.

4. När väl omstruktureringarna skett i ekonomin, finns ingen anledning tro att mer utrikeshandel leder till högre arbetslöshet. Däremot kommer handelsvinsterna inte automatiskt alla till del ens på lång sikt. De som blir kvar i sektorer med ökad importkonkurrens kan göra permanenta inkomstförluster. Särskilda insatser kan också krävas för dem som flyttar men inte graderar upp sin kompetens.

Calmfors tror inte att partierna vågar driva igenom den fria tjänstehandeln. Socialdemokraterna är absolut inte redo för det. "Och de borgerliga partierna lär inte våga ta en debatt i frågan", spår han. Nåväl, då får väl ungdomsförbunden visa vägen...!?

"Top 10 Conservative movies of 2005"

Don Feder, kolumnist på Boston Herald, har listat de tio bästa filmerna ur konservativ synvinkel för 2005. Men vad är då en "konservativ" film enligt Feder? Jo, den beskrivs som följer:

Conservative films celebrate virtue. They tell timeless tales of individuals overcoming all manner of adversity to achieve true greatness. They’re about honesty, loyalty, courage and patriotism. They’re concerned with conservatism’s cardinal values – faith, family and freedom.

Om inte annat så kan ju listan vara bra som uppslag inför inköp av DVD-filmer...

Listan finns att läsa här.

Dagens citat

Regeringen har nu lagt sig platt för AMS och överger sitt löfte från budgeten om att ge 4 000 arbetslösa akademiker riktiga jobb via bemanningsföretag. I stället får nu AMS göra som vanligt och ge bidrag till de som ger praktikplats åt en akademiker.

Eva Östling Ollén, förbundsdirektör för Bemanningsföretagen, konstaterar att Hans Karlsson snuvar akademiker på riktiga jobb.

Den nya flygskattens konsekvenser

På DN-debatt skriver bland annat Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (s) och Transportarbetareförbundets ordförande Per Winberg att Regeringens nya flygskatt hotar tusentals arbeten. I artikeln slaktas den nya flygskatten, som slår mot vanliga resenärer:

Den nya flygskatten kommer inte att ge de inkomster regeringen räknat med. Den kommer heller inte att skapa en bättre miljö. I stället hotar flygskatten på sikt tusentals arbetstillfällen, samtidigt som den gör det dyrare att resa för dem med låga inkomster. En semesterresa utomlands för en tvåbarnsfamilj kan bli nästan 1 550 kronor dyrare. Skatten drabbar även flygplatserna.

Den föreslagna skatten uppgår till i snitt 95 kronor per avresa. Samtidigt kan nämnas att den borgerliga regeringen i Danmark beslutat att slopa passageraravgiften på 75 danska kronor.

Den svenska regeringen talar om miljömässiga skäl för den nya skatten, men frågan är om man har räknat på hur den nya flygskatten kommer påverka antalet bilresor.

Den nya flygskatten är riktigt dåliga nyheter för de mindre flygplatserna, och om bedömningarna från SAS är riktiga så kommer flygandet att minska med 10-15 procent. Mats Hulth, socialdemokrat och ordförande i Tjänstemannaförbundet HTF skriver om detta i Flygskatt hotar små flygplatser:

Det finns förslag om att skatten ska konstrueras som en schablonskatt, baserad på antalet passagerarplatser oavsett om dessa är upptagna eller inte. Detta gör att orter med ett mindre antal passagerare drabbas värst. Det lokala näringslivet riskerar därmed att slås ut om möjligheten till snabba affärsresor med flyg rationaliseras bort. En levande besöksnäring i hela landet kräver dessutom att turister snabbt kan åka från centrala orter ut på landsbygden. Även för landsortsbor som är beroende av flygtrafiken för att kunna bo kvar är förslaget om höjd flygskatt ett hot.

Karlstads Flygplats har under en längre tid varit under Luftfartsverkets (LFV) lupp, eftersom verket helst vill göra sig av med den. Flygplatsen har tappat resenärer, och LFV rapportade under förra året att flyplatsen i september 2005 hade tappat 8 procent jämfört med 2004. När regeringen nu gör det ännu dyrare att flyga så är det sannolikt inte längre fråga om, utan när LFV fattar sitt beslut om att inte längre driva flygplatsen. Då blir det upp till främst Region Värmland och Länsstyrelsen att hantera frågan om ett eventuellt övertagande om driften av flygplatsen. Att många tar tåget istället för flyg till och från Karlstad är inte särskilt märkligt, då det ofta är både billigare och bekvämare att ta tåget till Stockholms Central. Att SJ i ett sådant läge beslutar att minska antalet X2000-tåg till förmån för de långsammare Intercity-tågen ter sig därför märkligt, och får negativa konsekvenser för inte minst pendlarna.

Värmland har idag tre flygplatser (Karlstad, Hagfors, Torsby), och detta kan säkerligen diskuteras. Men Värmland behöver definitivt en större länsflygplats. Om människor ska vilja leva permanent utanför Stockholm, Göteborg och Malmö krävs fungerande kommunikationer. Det måste vara möjligt att bo i Karlstad eller Kalmar och samtidigt jobba i Stockholm. Jag är helt övertygad om att förutsättningarna finns, men varför ska (s)-regeringen göra det så svårt för oss?

EU-stödet till PA i farozonen.

EU's utrikespolitiske talesman Javier Solana hotar med indragna EU-stöd till den palestinska myndigheten om Hamas hamnar i regeringsställning efter parlamentsvalet den 25 januari:

"It is very difficult that parties that do not condemn violence ... without changing those positions can be partners for the future," Solana told reporters in Tel Aviv.

Detta borde ju vara självklart. Ändå blir jag lättad när jag läser Solanas uttalanden. Man kan aldrig vara riktigt säker på att Europas länder landar i moraliskt riktiga ställningstaganden.

Efter tidigare framgångar i lokalvalen på Västbanken så är det absolut inte otänktbart att Hamas gör ett bra val:

Hamas, which is sworn to destroying Israel and has spearheaded a suicide bombing campaign, is putting up candidates for parliament for the first time on January 25. It is expected to do well against President Mahmoud Abbas's fractured Fatah.

Det skulle vara förödande om ett parti som med våldsmetoder vill förinta grannlandet kom till makten. Vad händer med det bräckliga palestinska försöket att bygga upp en demokrati? Kommer våldet att få officiellt understöd från PA med Hamas vid rodret? Utrikesministrarna i Europa har onekligen en del att fundera på.

Biltullarna ett faktum

Biltullar skadar allvarligt din privatekonomi.

- Motormännen, som idag inledde sin kampanj mot biltullarna.

Äntligen trängselavgifter!

- Miljöpartiet om 4-miljardersprojektet som inleddes idag.

Kristdemokraterna är lyckligtvis inne på rätt spår när de uppmanar politikerkollegorna att lyssna på folket och stoppa biltullarna.

Monarkistiska förslag

Den monarkistiske debattören Per Hagwall skriver i Råd till en alliansregering i Civitas 2/2005 om möjliga reformer för ett stärkande av monarkins ställning. Det finns inget att frukta av en översyn av Torekov-överenskommelsen, eftersom den skedde i en tid då monarkin var osedvanligt svag, menar Hagwall. Förslagen till refomer inkluderar såväl grundlagsändringar som regeringsbeslut:

...Regeringen kan ta initiativ och erbjuda statschefen månatliga informationsmöten, för detta behövs ingen lagändring alls.

...Monarken bör efter överläggningar med de politiska parterna och riksdagens talman föreslå regeringsbildare, han bör även nominellt utse ministrar efter förslag från statsministern.

...Monarken tar som yttersta symbol för staten emot främmande länders sändebud när de först kommer hit, det bör på motsvarande sätt naturligtvis vara han som symboliskt också skickar ut Sveriges sändebud.

...Allmän lag bör undertecknas av den som företräder oss alla (inte som idag, en som företräder regeringen), en klar uppgift för statschefen.

...Ett återinförande av ordensväsendet för svenska medborgare skulle ha två stora fördelar, båda av mycket stort värde för samhället: Det skulle gå att på ett praktiskt och billigt sätt belöna människor som i sin gärning gjort sig förtjänta av det utan att flytta dem från de positioner där de gör nytta.

Hagwalls förslag är konstruktiva, och har endast med symboliska funktioner att göra. Det skulle stärka den positiva roll monarken spelar för Sverige, utan att inkräkta på demokratins funktionssätt. En positiv sidoeffekt är också att statsministerposten blir mindre presidentlik, något som verkligen vore en ynnest i dessa dagar.

the Hakan Loob Hockey Hanukkah Song

John Buccigross på ESPN gillar Sverige och Håkan Loob:

I love Swedes. I love hockey. I love Adam Sandler. And the three shall meet.

I give to you the Hakan Loob Hockey Hanukkah Song 2005. Sing to the melody of Adam Sandler's holiday classic, "Hanukkah Song."

Texten finns här.