Svartmålning

Företagare reagerar nu mot att LO bedriver smutskastning av arbetsgivare. I Vi har tröttnat på att svartmålas är budskapet klart:

Vi trodde att vi lämnat 70-talet bakom oss. Då utmålades näringslivets företrädare som ”hatets och illviljans kolportörer”. ...Alla affischer har budskapet att det enda som stoppar företagarna är ett kollektivavtal. Det är ett oerhört kränkande budskap mot oss företagare.

Comeback för Ebba?

Ebba Lindsö har tidigare suttit i Kristdemokraternas partistyrelse. Nu verkar det som att hon är på väg tillbaka. Om detta rapporteras i Ebba Lindsö från vd till kd.

Jag hoppas verkligen att hon går in i politiken igen. Inte minst hennes engagemang för att bryta de av vänstern ingjutna fördomarna om att ekonomisk tillväxt är bra för vissa och dålig för andra, var viktigt för att vitalisera den svenska debatten.

Den förstatligade familjen

PJ Anders Linder bloggar utmärkt om Billströms urusla förslag om att erbjuda gratis förskola i Stockholm:

Förskolan ska bli gratis. Man ska inte behöva lägga en krona för att man tar barnomsorgen i anspråk. Resultatet? Medborgarna får ännu sämre chans att välja egen livsstil. Kommunen konsumerar åt dem. Det blir ännu svårare för den som vill gå sin egen väg. Och fler barn får längre dagar borta från hemmet.

Familjerna socialiseras med sina egna pengar. Rudolf Meidner skulle ha känt igen sig.

Familjen som institution behöver återupprättas i Sverige. Skatterna ska i det sammanhang inte underskattas. De höga skatterna minskar familjens handlingsutrymme kraftigt, och bidrar till ett beroende av det offentliga. Lägre skatter och större enskilt ansvarstagande skulle göra att alltfler skulle vara oberoende av politikers eventuella gunst. Det skulle göra att alltfler familjer klarar sig på egen hand, och politikerna får då rikta in sig på andra saker än att detaljstyra människors privatliv.

Europeisk gryning?

Johnny Munkhammars nya bok European Dawn: After The Social Model har mötts av stort intresse i såväl Europa som USA. Så här presenteras den av Timbro:

Munkhammar argumenterar för att den samhällsmodell som de flesta länder i västra Europa delar är orsaken till våra problem. Hög skatt ger låg tillväxt, reglerad arbetsmarknad ger arbetslöshet och offentliga monopol kan inte leverera. Några politiker vill ha reformer, men de flesta försvarar modellen och en del talar om än högre skatter och stängda gränser. Men de länder som har gjort mest reformer har lyckats bäst. Munkhammar visar med en rad exempel hur reformer kan skapa en bättre framtid – allt som krävs är politisk vilja.

Munkhammar har bland annat varit inbjuden att tala vid Heritage Foundation i Washington, D.C. Hans tal vid Heritage finns att se här.

Vad håller FN på med!?

Så här ser alltså Förenta Nationernas kampanj mot rasism ut. Pj Anders Linder bloggar om det hela:

FN har producerat en affisch mot rasism, där det rasistiska symboliseras av - en legobit.

Ingen kan undgå det opportunistiska budskapet: Hallå, hallå, hela bråket om Muhammedteckningarna är de otäcka danskarnas fel! En hel nation sätts på de anklagades bänk.

En hel nation - och ett grannland till Sverige. Här fick Bosse Ringholm någonting att bita i redan dag ett på jobbet. När får vi höra honom be FN dra in affischen och be danska folket - för att inte tala om Lego!! - om ursäkt?

Från FN hävdas att det inte finns något samband med Muhammed-karikatyrerna:

José Luis Díaz är talesman för Louise Arbour och förnekar helt att det finns något samband med konflikten om de danska karikatyrerna och reaktionerna på dem i den muslimska världen.
– Det finns inga dolda budskap, affischen anspelar inte på eller kommenterar det som hänt i Danmark. Det är olyckligt om affischen tolkas så, och om det leder till att det antirasistiska budskapet kommer i skymundan, säger Díaz till svd.se

Jaha, ja. Så chefen Louise Arbour och hennes Kommissariat för mänskliga rättigheter, som varit mycket aktiv i karikatyrfrågan, skulle alltså ha placerat en lego-bit i teckningen av andra orsaker än att det är en dansk produkt?

Kristen konvertit hotas av dödsstraff i Afghanistan

Abdul Rahman hotas av dödsstraff i afghansk domstol. Hans brott? Han konverterade till den kristna tron för 16 år sedan:

KABUL, Afghanistan -- An Afghan man is being prosecuted in a Kabul court and could be sentenced to death on a charge of converting from Islam to Christianity, a crime under this country's Islamic laws, a judge said Sunday.

Den stora frågan är hur den afghanska regeringen hanterar frågan:

If convicted, the case could ultimately force President Hamid Karzai's direct intervention.

The president would have to sign the papers authorizing Rahman's execution, a move that could jeopardize Mr. Karzai's standing with human rights groups and Western governments.

So far, President Karzai has not commented on the case.

Jag är övertygad om att det svenska stödet för återuppbyggnaden av Afghanistan är moraliskt riktigt. Det är rätt att hjälpa våra medmänniskor att forma en framtid i fred och frihet. Men Sverige bör under inga omständigheter stödja en regering som tar livet av människor som konverterar till andra religioner än islam. Vad Sverige och andra demokratier måste göra är att sätta press på den afghanska regeringen, så att Abdul Rahman kan fortsätta leva som en fri människa. Aghanistan är en suverän stat som styrs av en folkvalda politiker, och man är följaktligen fria att forma en lagstiftning enligt de preferenser man föredrar. Men om Afghanistan vill vara en accepterad del av världssamfundet, så bör man snarast se över den nuvarande lagstiftningen.

Tips: Captus

Christian Sandström skriver i en krönika i Captus Tidning att skallen om "död åt familjen" egentligen handlar om vänsterns gamla förkärlek för statligt förmynderi:

Attackerna mot familjen är många och kommer från en brokig skara av politiker, byråkrater och proffstyckare. Oavsett om de skanderar ’död åt familjen’, vill ha kvoterad föräldraförsäkring eller förespråkar statlig massuppfostran av barn har de gemensamt att de sätter staten framför individen. ”Död åt familjen” betyder därför ingenting annat än ”Leve Staten”.

Captus Tidning är en del av Captus, som är ett spännande projekt som kommit till på initiativ av unga och borgerliga personer. De har börjat lovande, och jag hoppas att de fortsätter att vara lika breda som hittills. Sverige behöver en borgerlig tankesmedja som inte bara handlar om liberalism, utan där det finns utrymme också för den värdeorienterade borgerligheten.

"Jag ljuger så bra"

Dagens sköning var utan tvekan den radiolyssnare som ringde och önskade Linda Bengtzings schlagerlåt "Jag ljuger så bra". På frågan om han gillade Bengtzings musik så svarade lyssnaren "nej, men jag vill önska låten till utrikesministern".

Apropå Laila-gate så hittade jag denna intressanta artikel, Swedes Write to Yemen after closing Website Showing Cartoons, från The Yemen Observer. Om deras uppgifter stämmer så är det tveklöst Breaking News:

SANA'A - Abu Baker Al-Qirbi, the Minister of Foreign and Expatriate Affairs, received on Tuesday a letter from the Swedish Foreign Minister Laila Freivalds, related to the insulting cartoons of Prophet Mohammed (PBUH), Saba news reported.

The Swedish minister expressed her disapproval and sadness at the republication of the cartoons on a right-wing extremist group's website, adding that the Swedish government had closed the site.

Oavsett om brevet har skickats till Yemens regering eller inte så är det nog hög tid för Ladbrokes & Co. att stänga spelet på Laila Freivalds avgång/avsked...

Dokument inifrån vaddå?

Kvällens Dokument Inifrån skulle handla om Kristdemokraterna. Och visst figurerade det en del kristdemokrater i programmet. Men det hela handlade istället om kristna grupper som vill ta strid för sina frågor, och som i vissa fall anser att Kristdemokraterna blivit för utslätat. Jag fick efter programmet frågan av en kompis om hur många jag kände eller kände igen från programmet. Jag överdriver nog inte om jag säger att det var en minoritet av de medverkande. De kristdemokrater som medverkade var naturligtvis kända ansikten för mig och andra partiaktiva (och jag tycker att Göran och Alf med flera gav ett gott intryck), men väldigt många medverkande har mig veterligen aldrig synts till i kristdemokratiska sammanhang (Åke Green är ett sådant exempel). Jag tycker till syvende och sidst att programmet gav väldigt lite information till väljarna om vilket parti Kristdemokraterna är. Den mest relevanta beskrivningen kom från en av de intervjuade statsvetarna, då han slog fast att det handlar om ett icke-moralistiskt parti på den borgerliga planhalvan med värdekonservativ inriktning.

När politik är att felprioritera

Nu har EU kommit med ytterligare ett initiativ som på ett dramatiskt sätt kommer att förbättra vår vardag och göra Europa till en dynamisk region: ett genderinstitut ska inrättas.

Det låter ju nästan som Sverige. Men det är faktiskt Slovenien, Slovakien och Litauen som ligger i för att förverkliga detta framtidsprojekt med en årsbudget på 75 miljoner kronor. Det ser också som av en händelse ut som att institutet kommer att ligga i Ljubljana.

Kan inte hålla mig från att delge en kommentar apropå ovanstående från townhall.com:

Unemployment is high and capital is fleeing Europe, yet members of the European Parliament apparently think their top priority is gender politics. They just created a "gender institute." If this new entity is just a waste of money, the people of Europe will be lucky. But if the new institute becomes a lobbying arm for new levels of government intervention in labor markets - as would be the case if bureaucrats attempt to dictate pay on the basis of sex - then Europe will fall even further behind.

Något har gått riktigt snett när vi har ett EU-parlament som först förhandlar bort rätten till fri rörlighet för tjänster, och sedan omfamnar allsköns olika socialist-tjafs på grund av att huvudkontoret för den ena eller andra institutionen hamnar i de olika medlemsländerna. Skattepengar ska spenderas, och när de inte räcker till så anklagas medlemsländerna för att vara snåla. Den snålheten kan dock lyckligtvis kringgås genom införandet av en EU-skatt.

Snacket om en EU-skatt känns inte riktigt bra.

Man kan utifrån ett kristdemokratiskt perspektiv värdera frågan om en EU-skatt på lite olika sätt. En grund skulle kunna vara subsidiaritetsprincipen. Det vill säga vi har att göra med frågor som kräver övernationella beslut, alltså finns behovet av en finansiering utanför medlemsländernas budgetar. Men vid en anblick av dagens europeiska union så är det för mig ändå ofullkomlighetstanken som hamnar i centrum. Den ibland fullständiga ofullkomlighet med vilken politiken sköts på EU-nivå gör dels att jag inte betror EU-politikerna med rätten att ta ut skatt. Allt elände kan naturligtvis inte skyllas på Bryssel (jordbrukssubventionerna är ett exempel på detta), men vi riskerar att se ständigt nya krav på mer pengar till byråkratiska projekt utan koppling till medborgarnas verklighet. Oförmågan att komma överens om viktiga reformer gör också att det går att argumentera mot en EU-skatt utifrån subsidiaritetsprincipen: skulle verkligen finansieringen av EU skötas bättre genom en samordnad beskattning? Jag tror att svaret i dagsläget blir ett Niklas Erik Johan på det.

Dödshjälp - på väg till Sverige?

Per Ericsson reflekterar i Vad säger doktorn när någon vill dö? på Svenskans ledarsida apropå ett seminarium om eutanasi som han bevistat:

Men när den holländske allmänläkaren Hans Stevens redovisar erfarenheterna från Nederländerna får man klart för sig att eutanasi ibland efterfrågas av andra skäl än dem som vi kanske tänker oss. Det kan till exempel handla om ensamma äldre patienter som är deprimerade och som oroar sig för att de ligger andra till last. Risken för att legaliserad dödshjälp efter hand får en allt vidare tillämpning är uppenbar.

...Innan vi börjar diskutera hur livet kan förkortas ytterligare borde vi kanske fråga oss hur vi tar hand om människor så länge de finns ibland oss.

Jag hade väl helst sett ett mer entydigt ställningstagande mot aktiv dödshjälp, men Ericssons tankar belyser det snedvridna perspektiv som dominerar diskussionen. Det som borde vara fokus, nämligen sjukvårdens förmåga att bota, lindra och trösta, tappas lätt bort i den svart-vita frågan om aktiv dödshjälp.

Tråkig förkärlek för diskriminering

Thomas Gür skriver i Svek från kd om diskriminering om att den kristdemokratiska ledamoten i diskrimineringskommittén, Rose-Marie Frebran, anslutit sig till vänsterpartierna till förmån för etnisk diskriminering, eller om det heter på nyspråk: "positiv särbehandling":

När hon motiverade sitt ställningstagande hänvisade Frebran till att sådan diskriminering kunde utövas för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Det uttalandet motiverar dels en kommentar med utgångspunkt i Frebrans partitillhörighet, dels en allmän reflektion kring det lämpliga i att på det sättet försvara särbehandling på basis av etnicitet.

Men Frebran följer ju bara partiets argumentation. I rapporten Sverige - vårt land i mångfald står nämligen följande att läsa:

Idag är det tillåtet med positiv särbehandling i arbetslivet avseende kön och funktionshinder. I praktiken innebär det att om två personer med lika kvalifikationer söker ett arbete så kan arbetsgivaren välja den person som tillhör en underrepresenterad grupp på arbetsplatsen. Vi anser att positiv särbehandling även skall kunna tillämpas i fråga om arbetssökande med annan etnisk bakgrund.

Jepp, två fel blir ett rätt.

Gür riktar sedan in sig på diskrepansen mellan den kristdemokratiska ideologin och partiets ställningstagande för "positiv särbehandling":

För att företräda ett parti som, genom sitt namn och i sitt ideologiska program, säger sig stå för "en kristen människosyn och värdegrund", är det besynnerligt att Frebran inte följer den princip som aposteln Paulus etablerade för snart 2 000 år sedan (Gal 3:28): "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna." I motsats till Paulus förordar Frebran, tillsammans med kommitténs vänsterfolk, den primitiva metoden att bedöma individer efter deras härkomst eller etnicitet, och detta trots att hennes eget partis principprogram talar om att "alla människor har ett lika värde".

Moderat islam på riktigt

Den turkiske författaren och journalisten Mustafa Akyol och Zeyno Baran, chef för avdelningarna för internationell säkerhet och energipolitik vid Nixon Center ger i A Muslim Manifesto svar på frågorna om vad en moderat muslimsk inställning kan innebära:

· A zeal for Allah is rightful only when it is expressed in an enlightened manner.
· We also believe that terrorist acts can never be justified or excused.
· Every human has the right to believe or not to believe in Islam or in any other religion.
· We support and cherish democracy.
· We accept the legitimacy of the secular state and the secular law.
· We believe that women have the same inalienable rights as men.
· We believe that there is no contradiction between religious and national identities.
· We strongly denounce anti-Semitism... We accept Israel's right to exist.
· We strongly disagree with and condemn those who promote or practice tyranny and violence in the name of Islam.

Dagens citat

"Feminist eller fegis?"

- Den neutrala och oberoende svenska statstelevisionen uppmärksammar internationella kvinnodagen.

Alf om abort

Alf Svensson (kd) skriver tillsammans med professor Lars Hamberger och universitetslektor Kerstin Hedberg Nyqvist om att foster som ler aborteras. De lyfter fram olika aspekter som pekar på nödvändigheten av att diskutera den övre gränsen för abort:

För fem år sedan diskuterade Socialstyrelsens rättsliga råd om abortgränsen skulle sänkas. Då hävdades det att detta var onödigt, då det inte kunde bevisas att barn aborteras som skulle kunnat överleva. Då neonatalvården gjort ytterligare framsteg sedan dess - också om barnets "livsduglighet" utanför livmodern - finns det anledning att på nytt pröva om en sänkning av den absoluta övre gränsen behövs; förslagsvis till vecka 18.

Kommunismens brott måste upp till ytan

Riksdagsledamoten Ana Maria Narti (fp) lyfter i den läsvärda artikeln Avslöja kommunismens brott fram behovet av ett tydligt fördömande av kommunismens brott:

Även vi må berätta För några år sedan publicerades i Sverige en bok om förintelsen, Om detta må ni berätta. Varför får inte vi som har levt under kommunistisk terror samma möjlighet att vittna?

Jag har själv skrivit i frågan. Läs om det här.

Heimdal och København

Åker idag till Uppsala för att tala vid Föreningen Heimdal under rubriken "Borgerligheten utan kristdemokraterna - ett attraktivt alternativ?". Torsdagstalare förra veckan var Ulla Hamilton, kommunikationschef på Svenskt Näringsliv, och nästa vecka är det Expressens PM Nilsson som talar. Håll tummarna för att man står sig någorlunda i konkurrensen!

På fredag bär det av till Köpenhamn för seminarium med KDU i Norden. En utav de ämnen som ska avhandlas är Muhammedkarikatyrerna. Det blir nog en spännande diskussion. Hittade detta pressmeddelande på KDU i Danmarks hemsida:

Vi skal ikke bukke under for presset, da Danmark ikke skal styres af folkeopinionen i de arabiske lande. ...Det var en unødig provokation fra JP’s side, som ikke tjente noget godt formål, men som kun har gravet grøfter og skadet integrationen af muslimer i det danske samfund. Vi ser derfor gerne, at Statsministeren som regeringsleder tager afstand til tegningerne, der grænser sig til det blasfemiske.

Det ska väldigt intressant att diskutera frågan i helgen. Inte minst den sista formuleringen får mig att fundera. Om Fogh Rasmussen ska ta avstånd från teckningarna eftersom de är blasfemiska så riskerar tveklöst yttrandefriheten att komma i kläm. Danska KDU för ett resonemang liknande vissa kd-ledamöter i riksdagen, vilket inte direkt känns som ett konsekvent försvar av rätten att fritt uttrycka sin mening (Jag är i och för sig inte heller abslut konsekvent i mitt försvar av yttrandefriheten, då jag vill att exv. uppvigling ska vara förbjudet enligt lag, men jag hävdar envist att detta är en långt mer frihetlig syn på yttrandefriheten än än att tala om blasfemiförbud).

København är för övrigt en utav mina favoritstäder, gillar människorna och är positiv till vad Strøget har att erbjuda under såväl dagtid som senare under kvällen. Har försökt lära mig förstå danska på sistone också, det går väl sisådär men försöken fortsätter i helgen.

På gensyn!

Kvotering är inte rättvisa

Amerikanskan Christina Hoff Sommers, PhD, sågar i en utmärkt artikel med rubriken Könskvotering är förnedrande den idé om matematisk jämställdhet som kvotering bygger på:

För två år sedan höll jag ett föredrag i Stockholm för en grupp journalister och samhällsföreträdare. Jag framhöll att lika möjligheter är en grundprincip i alla upplysta samhällen, men matematisk jämställdhet är det inte.
- Madame, sade en pensionerad gentleman i publiken. Ni har svurit i kyrkan!

Sverige är ett samförståndssamhälle. Det är mycket man kan beundra med konsensus i ett samhälle. Harmoni är bättre än strid. Men det är varken beundransvärt eller konstruktivt om ett samhälle bygger samförstånd kring en vanföreställning.

Dagens citat: Ella om super nannies

Dagens citat kommer från Ella Bohlin, som i dagens Svenskan totalsågar det sossiga kd-förslaget om kommunala super nannies:

Varför gillar du inte supernannys?
– Det påminner om folkhemsfasoner. Prussiluskan är tillbaka. Man kan se likheter mellan hennes hårda nypor och förslaget. Lösningen är inte mer pekpinnar och styrningar i Alva Myrdals anda, utan att föräldrarna tar sitt ansvar.

Word.

Dagens citat: Alf Svensson

Dagens citat är ganska gammalt. Det är hämtat från Alf Svenssons anförande i Almedalen sommaren 1998:

Under de gångna veckorna har etermedia observerat att alla politiska partier i Sveriges riksdag numera talar om att det behövs flera poliser, att människor måste ha rätt att känna sig trygga på gator och torg, att det måste gå att få tag i en lagens väktare i rimlig tid, när kriminaliteten grinar en i ansiktet, att flera än 1 procent av brotten måste klaras upp....

Ja, det kan inte vara för mycket begärt.

Redan förra året ordade jag här i Almedalen åtskilligt om just New York-modellen och om nolltolerans. Det är på tiden att vi i Sverige börjar inse att Brottsolle ska motas i grind. Och givetvis måste de som trampat ner sig totalt i kriminalitet kunna hållas efter och hållas inne. Vi ska väl inte behöva uthärda att Stockhlm blir ett Chicago, att gangstersyndikat gör upp på gator och gränder och krogar med automatvapen och polisens kapacitet räcker till att med röd-vita eller blå-vita plastband spärra av området. Det får inte vara snack om saken, de här maffiagängen ska rensas undan. Och de metoder som behövs ska användas! Och de resurser som krävs ska fram!

Men om vi kommit därhän så vi tror att vi kan återupprätta respekten för hederlighet och återvinna trygghet i offentliga miljöer med hjälp av paragrafer och poliser, då vågar jag påstå att vi misstar oss.

Under mina många år i politiken har jag hunnit besöka många ungdomsvårdsskolor och också åtskilliga fängelser. När de intagna tillfrågas vad de själva tror det beror på att de hamnat vilse, så är svaren sällsamt entydiga. De berättar om en dyster uppväxt, om en otrygg barndom, om att de saknade kärlek och värme...

Tycker det är tråkigt att New York-modellen och nolltolerans hamnade i glömska inom Kristdemokraterna, trots att Alf var inne på detta redan 1998.

För inte har brottsligheten minskat sedan dess. Inte har socialdemokraterna ägnat någon energi på att "mota Brottsolle i grind". Bristen på trygghet och säkerhet i vardagen kommer med stor sannolikhet att bli en av de stora valfrågorna. New York lyckades tack vare en ny politik med Rudy Giuliani i spetsen att minska brottsligheten med 67 procent på 10 år. Det är något för Kristdemokraterna att ta fasta på.

Feministiskt initiativ uppmärksammat "over there"

Några kanske minns när CNN rapporterade om Gudrun Schymans förslag om mansskatt under länken "funny swedish tax". Jag pluggade just då i USA, och var tillräckligt långt hemifrån för att kunna skratta rått tillsammans med mina kompisar när förslaget kom. Men statsfeminismen är ju tyvärr inte alls lika rolig när man är tillbaks här hemma...

Nåväl, denna gång så är det Townhall som bloggar om FI:

What do you get when you combine the total collapse of traditional marriage with the State-driven growth of gender-neutral and multi-partner "registered partnerships?
Fanatical Swedish feminists.

Townhall länkar till en artikel i National Review med just rubriken Fanatical Swedish Feminists:

Sweden has obviously begun to slide “down the slope.” Were it not for the supposedly final same-sex partnership initiatives of 1987 and 1994, Sweden would not now be facing calls for the abolition of marriage and the recognition of polyamorous partnerships. And if that man-bashing hadn’t been exposed by a documentary, FI might still be riding high. The remarkable thing is that, well before the man-bashing, when FI was talking about radical ideas like a “man tax” and compulsory paternal leave, the party was considered “moderate,” and looked on with favor by a huge segment of the electorate. Many Swedes remain willing to support radical feminist reforms, and that is why the Left Party has co-opted FI’s relationship plan.

What does it mean when a movement wants simultaneously to formalize gay marriage, equate marriage with mere registered partnerships, equate registered partnerships with mere cohabitation, and then abolish marriage itself? It seems contradictory, but it all makes perfect sense once you realize that Sweden’s social liberals don’t support either gay marriage or registered partnerships out of any affection for marriage itself. On the contrary, Sweden’s social left is simply using gay marriage as a lever to achieve the abolition of marriage itself.

Den amerikanska striden om hamnarna

Dick Erixon har under den senaste striden skrivit om hur vänstern i USA försökt använda en affärsuppgörelse med ett Dubai-baserat företag som ett vapen mot Bush. I Vänstern fördomsfull mot araber skriver Erixon:

Det har uppstått en politisk strid i USA om att ett företag från Förenade Arabemiraten har fått kontrakt att sköta godshanteringen i sex amerikanska hamnar. Demokratiska partiet rasar och anklagar presidenten för att sälja ut Amerikas säkerhet till arabiska företag som kan infiltreras av terrorister.

I Bush avvisar fördomar mot araber skriver Erixon skarpt:

Dubaiföretaget ska sköta lastning och lossning av containrar. Man varken köper hamnarna eller är anvarig för säkerheten, som naturligtvis handhas av tull och kustbevakning som överallt annars. Detta Dubaiföretag är ett av världens största på att sköta logistiken i hamnar. Man har dessutom många års erfarenhet av avtal med amerikanska flottan i Mellanöstern.

Det kan ju inte ha undgått någon att jag tar terrorism och fundamentalism på största allvar. Men det betyder givetvis inte att man ser varje muslim som terrorist. Det är så självklart att jag inte tycker att man ska behöva skriva det. Nu förstår jag att det kanske ändå är nödvändigt i vår relativistiska tid, då vänstern utan att blinka blir rasistisk om det gynnar deras 'kamp' emot Bush.

I en riktigt bra artikel, Don't Dump on Dubai, på Indepundit skriver Smash att USA måste lära sig att se skillnad på Dubai och Damaskus, för att kunna vinna kriget mot terrorismen:

Regardless of how you might feel about the ports deal, please don’t dump on Dubai. They are our friends – and when you treat our friends this way, you only end up helping our enemies. If Americans can’t learn the difference between Dubai and Damascus, we don’t stand a snowball’s chance in the desert of defeating Islamic terrorism.

Det är en sorglig ironi över vänsterns kritik mot Bush i denna fråga.

Svenska Atlantkommittén

I måndags var jag med och startade upp Svenska Atlantkommittén (SAK) i Värmland, tillsammans med bland annat Nina Larsson (fp) och Christian Holm (m). SAK fyller en viktigt funktion i ett land som alldeles för sällan riktar uppmärksamheten mot säkerhetspolitiska spörsmål, och än mindre uppskattar betydelsen av den transatlantiska länken.

Föreningen beskriver sig själv på följande vis:

Svenska Atlantkomittén verkar på en rad olika sätt för att sprida kunskap om betydelsen av en levande säkerhetsgemenskap mellan Nordamerika och Europa. Vi vill bidra till att skapa ytterligare förståelse för den transatlantiska länkens avgörande betydelse för fred, stabilitet och säkerhet i såväl Sveriges närområde som i Europa i övrigt.

Bloggtips: Enpartistaten

Maria Rankka och Fredrik Segerfeldt har startat upp bloggen Enpartistaten. Målsättningen är att granska de som styr i vårt avlånga socialdemokratiska land:

Till slut har partiet (s), den privata föreningen (LO) och den offentliga makten (staten) vuxit ihop. Folket vänjer sig vid dessa förhållanden och reagerar inte längre över missförhållanden och övergrepp. Demokratiska problem och tendenser till korruption ses som naturliga företeelser. Om detta handlar Enpartistaten.se.