Ett lyckat konvent!

Fotograf: Robert Lisborg

Kom igår hem från Alliansens konvent. Det var mitt andra konvent hittills. Det har jämförts med amerikanska partikonvent, men frågan är om det är en rättvis jämförelse. 20 000 jublande republikaner i Madison Square Garden är en något annorlunda grej än det som utspelades på Norra Latin. Men ett riktigt bra konvent var det hur som helst. Värdet av att träffas under samma tak och helt enkelt få möjlighet att umgås med politiker från de andra borgerliga partierna ska verkligen inte underskattas. Jag tar med mig främst två saker från konventet: 1) Vi-känslan och 2) Känslan av att vi kommer att vinna och att det var nästa regerings företrädare vi kunde se och lyssna till under de två dagarna.

En del gillar ju listor. Så jag satte ihop en sådan.

Här kommer konventets:

Bästa: Göran Hägglunds tal.
Sämsta: trängseln.
Roligaste: Lars Leijonborgs knastertorra och ganska töntiga humor.
Lamaste: Göran Hägglunds försök till dans under festens "kulturinslag".
Hellre än bra-inslag: Maud Olofsson sjunger "Dancing Queen".
Största brist: Inga ballonger från taket.
Höjdpunkt: Festen!
Ägare av dansglovet: CUF

Bevara äktenskapet!

Dagens artikeltips är tveklöst Bevara begreppet äktenskap som publicerats på SvD Brännpunkt:

Man kan inte heller säga att äktenskapet som förening mellan man och kvinna förringar värdigheten hos dem som av någon anledning inte kan eller vill ingå en sådan förening.
Det är inte en mänsklig rättighet att alla former av mänsklig samlevnad ska kallas äktenskap. FN:s deklaration säger att familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, "är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten". De som vill bredda äktenskapsbegreppet vill i grund och botten byta ut denna relation som normerande grund mot något annat.

Läs mer på www.bevaraaktenskapet.nu.

Allianskonventet

När det idag bär av till Stockholm så är det två saker som står på dagordningen. Idag ska jag tala vid KDU-Stockholm Läns distriktsstämma, vilket är första gången jag talar i 08-området. Ska bli spännande att se om vännerna i Stockholm förstår värmländskan.

Imorgon är det så dags för Alliansens konvent på Norra Latin. Ska bli kul att få höra partiledarna och träffa borgerliga kollegor. Har tidigare varit lite nyfiken på vad media kommer att fokusera på, men det står väl ganska klart i och med Leijonborgs utspel. Så nyfikenheten får helt enkelt inriktas på vilka svar som Maud, Göran och Fredrik kommer med.

Rätt att stoppa biståndet till Palestina

James S. Robbins skriver i No Mas to Hamas om varför det är rätt att stoppa biståndet till den Palestinska Myndigheten:

Both the U.S. and Israel designate Hamas a terrorist organization, and have wisely chosen to cut all aid transfers (except for food and subsistence) until Hamas renounces violence, recognizes Israel, and makes other fundamental reforms. This move has brought charges of hypocrisy, to whit, that the U.S. seeks to build democracies abroad, but when the elections do not go the way we want, we attempt to reverse them.

Interesting argument, but missing the point. Promoting democracy only requires us to approve of the process; we need not be delighted with the results. And it is not hypocrisy to shift policies when foreign governments legitimately change hands. It happens all the time. For example, German Chancellor Angela Merkel enjoys a much better relationship with Washington than her predecessor Gerhard Schroeder. Furthermore, the United States is under no obligation to help underwrite the finances of a government that sponsors suicide bombings. It is bad enough that Hamas seeks to create a new terror state in the Middle East, it would be ludicrous for us to pay them to do it. If anything, cutting funds to Hamas shows more consistency than hypocrisy; their program is barely distinguishable from the Taliban's, and lately we have not been on the best of terms.

Meanwhile European diplomats are trying to find language satisfactory to Hamas that will imply their acceptance of Israel's existence. For example, if Hamas acknowledges the provisions of a 2002 Arab peace proposal (that Israel has denounced), one could argue that by implication they have recognized Israel, since Israel is included in the proposal. This fig leaf will make it easier for the Europeans to keep the aid spigots open to the Palestinians. But obscurantist diplomats are running into difficulties with the new frankness, the growing and refreshing willingness of radical leaders to say exactly what they think, and mean what they say. We see it in the mystical musings of Iranian President Mahmoud Ahmadinejad, and the Khrushchevian bluster of Venezuelan President Hugo Chavez. So too from the Hamas leadership, there is a decided unwillingness to relinquish violence and recognize Israel. And why should they? Intransigence was their passport to power. If the Palestinian people wanted temporizing moderates they could have kept Fatah. Violence has worked well for Hamas. (Come to think of it, it worked for Fatah too, under Arafat's leadership.) And if the Western countries cut aid there are always people like Ahmadinejad and Chavez to help keep the dream alive.

Robbins har helt rätt. Hamas är en terroristorganisation. Hamas vill utplåna Israel. Ändra detta och återkom gärna framöver, men räkna inte med en enda krona fram tills dess.

Men EU darrar på manschetten i vanlig ordning. Allt eftersom principlösheten uppdagas gång efter annan, så är det svårt att inte bli övertygad om att Europa lider av en genuin värdenihilism. I Europas värld finns inte rätt och fel, simple as that.

Dagens citat: Baylans alternativa värld

Regeringens skolrapport presenterar inga lösningar. Däremot får "Högeralliansen" klä skott för en skola som inte riktigt håller måttet. Socialdemokraterna slår lätt ifrån sig att försämringarna i skolan successivt skett under de senaste tolv åren. Tolv år med socialdemokratiskt maktinnehav. Ingen självrannsakan här inte.

Ibrahim Baylans mantra om svenska skolan som en av de bästa i världen tyder på att skolministern måste leva i en annan värld. Är verkligheten skrämmande konstruerar regeringen istället en alternativ värld.

Från Peter Wärrings artikel Han lever i en annan värld - Baylan på ledarsidan i Gotlands Allehanda.

Microsoft i diktaturens ledband

Ena dagen får man höra om Arla som smörjer arabdiktaturer genom att bojkotta Israel (köp Milko!), och andra dagen hör man om Microsoft som agerar Beijing-regimens tjänare genom att radera en kinesisk dissidents blogg på diktaturens begäran:

Four and a half months after he began posting essays challenging the Communist Party's taboo against discussing politics, Zhao published an item protesting the purge of a popular newspaper's top editors. Officials called Microsoft to complain, and Microsoft quickly erased his blog.

The December incident sparked outrage among bloggers around the world, and in Washington, members of Congress vowed to scrutinize how U.S. firms are helping the Chinese government censor the Internet. But the reaction inside China's growing community of Internet users was strikingly mixed.

Many rallied to support Zhao, but some objected to his "Western" views and said he deserved to be silenced. Others, especially those with a financial stake in the industry, said they worried Zhao's writing could lead officials to impose tighter controls on blogging. And a few said they were pleased that Microsoft had been forced to comply with the same censorship rules that its Chinese rivals obey.

The story of Zhao's blog -- and the ambivalence it met in cyberspace -- demonstrates that those trying to use the Internet to foster political change in China must contend not only with the censors but also with the apathy, fear and mistrust of their fellow citizens. The case also highlights the competing ethical and commercial pressures on companies seeking to profit from the Internet in China, including U.S. firms such as Microsoft, Yahoo and Google.

Läs mer i Washington Post's artikel Bloggers Who Pursue Change Confront Fear And Mistrust.

Leijonborg tänker utanför lådan

Gemensam valbeteckning. Det vill i alla fall Lars Leijonborg ha. Jag tycker att idén är bra. Risken för att något av de borgerliga partierna faller ur riksdagen minimeras, vilket gör att risken mindre för söndrande utspel, s.k. borgerlig kannibalism, i slutet av valrörelsen:

Tanken är att det namnet ska stå överst på alla borgerliga valsedlar, men att de fyra partierna ändå ska ha sina egna listor. Efter en första rösträkning får alliansen ett visst antal riksdagsmandat, som sedan fördelas mellan de fyra partierna.

Leijonborg vill även komma överens inom fler områden än de sex som nu är överenskomna:

Lars Leijonborg vill ”omedelbart” inleda diskussionerna, med sikte att komma överens ”senast under sommaren”. Han lyfter fram tre konkreta sakfrågor där väljarna bör få besked:

Familjepolitiken.

Fastighetsskatten.

Energipolitiken.

Jag är inte så säker på att det är bra att vara helt överens i alla frågor innan valet. De borgerliga väljarna måste ju trots allt ges en möjlighet att välja vilken profil man önskar att en alliansregering ska ha. Vill man ha kvotering av föräldraförsäkringen så finns alltid Folkpartiet till hands. Vill man att den egna rösten ska förstärka familjens valfrihet, så är Kristdemokraterna ett hett alternativ. Und so weiter...

Köp danskt, bojkotta Nestlé och Carrefour!

I Dane Sees Greed and Politics in the Crisis rapporterar New York Times att franska Carrefour och schweiziska Nestlé distanserat sig från Danmark av kommersiella skäl.

Looking tired after what he acknowledged had been a difficult week, Mr. Rasmussen said in an interview that attempts to gain commercial advantage at Denmark's expense had struck at the hearts of all Danes.

Mr. Rasmussen did not refer to a particular business organization or country. But his response came in reply to a question referring to attempts in the Arab world by companies associated with Nestlé, the Swiss food giant, and Carrefour, the French retailer, to distance themselves from Denmark. Danish industry estimates it has lost more than $55 million in sales in the Middle East since the furor began a week ago.

"Denmark is a liberal country," he said. "We do believe in individual liberty and freedom. People can live according to their own customs. However, I think we have to insist on respecting our core values, including freedom of expression, gender equality for women and men, and a clear distinction between politics and religion."

Två uppmaningar med anledning av Carrefours och Nestlés agerande:

1) Köp danskt!
2) Bojkotta Carrefour och Nestlé!

Dagens bloggtips: Peder Hyllengren

Peder Hyllengren, tidigare ordförande i Svensk-Amerikanska Föreningen, är tillbaka med bloggandet. Resultatet av hans vassa penna finns på www.hyllengren.blogspot.com.

Så har skrev Peder tidigare:

Vikten av att vinna just kriget mot terrorismen är i mitt tycke kanske den mest underskattade frågan i Sverige. När hänsynslösa bestar som inte följer några lagar mer än en perverterad religiös form väljer att spränga sig själva och oskyldiga civila i luften sedan ursäktas av de som lever i frihet så är det svårt att inte bli illamående. Anne Applebaum skrev klokt i samband med att intellektuella i väst motsatte sig den demokratiska revolutionen i Ukraina: “I certainly don't believe, as President Bush sometimes simplistically says, that everyone who disagrees with American policies in Iraq or elsewhere "hates freedom." That's why it's so shocking to discover that some of them do.” Ett förhållande som är minst lika aktuellt idag beträffande situationen på andra platser.

Dagens citat

Jag känner mig särskilt hedrad av att bli kritiserad av de svenska socialdemokraterna - det är ett tecken på att vår linje är den riktiga.

Statsminister Anders Fogh Rasmussen

Läs mer här.

Paolo Roberto röstar borgerligt

Paolo Roberto har bestämt sig för att rösta borgerligt:

Det känns inte som socialdemokratin har någon vision om vad de ska göra med Sverige. Man måste tänka efter. Allt som styr Sverige, politiskt, företagsamhet, alla känner alla, det är korrupt. Sverige är nog en av världens mest korrupta länder. De kliar varandras rygg. Det retar mig. När de går på första maj och sjunger mot makten, men de har haft makten i 75 år.

Paolo Roberto menar att Sverige styrs av en politisk och kulturell maktelit och att de har moderna idéer som inte harmoniserar med medborgarnas. Bland annat tycker han att det syns tydligt i äktenskapsbalken. Innehållet i den går inte i linje med vad svenska folket tycker, anser han, och åsyftar sannolikt andra äktenskapsformer än den mellan man och kvinna.

Dags att kommunalisera polisen!

Svenska Dagbladet är överens med kristdemokraterna om att det är dags att kommunalisera polisen:

En rapport från Timbro visar att Sverige har 1,9 poliser per 1 000 invånare. Motsvarande siffra för övriga EU är 3,5. Fast antalet poliser är inte det största problemet, utan att de flesta brott begås när poliserna inte är på jobbet.

Förklaringen är att brotten hanteras på nationell nivå.
Följden blir en osmidig struktur och ett snedvridet utbud. Alltså behövs en ny polisreform.
Om vardagliga brott blir en angelägenhet i kommunpolitiken ökar möjligheterna att utkräva ansvar. Först då får medborgarna den polisservice de förtjänar.

Man kan ofta höra hur socialdemokrater på kommunal nivå skyller på staten när det är oordning på bygden. Rent tekniskt är det helt riktigt att skylla på staten. Vad de då glömmer bort är att de själva tillhör samma parti som regeringen, och därmed är medansvariga för bristen på trygghet och säkerhet i kommuninvånarnas vardag.

En kommunalisering skulle föra frågan mycket närmare medborgarna, och möjligheten att ställa politiker till svars skulle öka.

Ingen ny lag om trosfrid, tack!

Jag blev mycket förvånad när jag kunde läsa att riksdagsledamoten Tuve Skånberg (kd) uttalat sig för återinförandet av lagen om trosfrid, en lag som avskaffades 1970. Utspelet motiveras "med en ny lag om trosfrid skulle publicister och andra som ger offentlighet till bild och text tvingas tänka ett varv till innan de väljer att gå ut med ett material".

Mot Skånbergs förslag kan portalparagrafen i Tryckfrihetsförordningen ställas, vilken slår fast att "med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter...". Vad paragrafen säger, är att i Sverige går inte staten in och tillämpar censur. Denna frihet från statlig inblandning är något vi kan vara stolta över och tacksamma för.

KDU försvarade yttrandefriheten i samband med rättegången mot Åke Green. Vi krävde till och med att hetslagen skulle avskaffas. Vi menar att gränsen för yttrandefriheten går vid uppmaning till brottsliga handlingar. Vi hävdade då, och fortsätter envist att hävda, att vi kristdemokrater måste vara konsekventa i vårt försvar av yttrandefriheten. Det vore ytterst märkligt att göra skillnad på människors rätt att yttra sig, beroende på om vederbörande innehar kyrkliga befattningar eller ej. Åsiktsfriheten är liksom religionsfriheten ett avgörande inslag i ett fritt och pluralistiskt samhälle.

Man behöver inte vara liberal för att värna yttrandefriheten. Yttrandefriheten är ett grundläggande inslag i det som vi som kristdemokrater betraktas som naturliga, det vill säga medfödda, rättigheter. Försvaret av denna rättighet är inte detsamma som att försvara vadhelst som skrivs, men det är en oerhört stor skillnad mellan att förespråka en god norm i publiceringen och att vilja ha en begränsning av en naturlig rättighet.
Yttrandefriheten medför att alla någon gång riskerar att känna sig förolämpade över material som publiceras i fria medier. Som kristdemokrater eftersträvar vi såväl religiös tolerans som religiös frihet. Men dessa två saker bör inte sammanblandas. En viktig förutsättning för en god samhällelig dialog är att det finns en tolerans och respekt mellan olika religioner och trosuppfattningar, något som vi kristdemokrater menar bör främjas eftersom vi anser att staten har ett normativt ansvar. Men den primära skyldigheten för staten är att garantera religionsfriheten. Detta inkluderar rätten att fritt välja religion, men också rätten att inte påtvingas någon annans religion och till och med rätten att förolämpa någon annans religion.

Demonstranter runtom i Europa och världen kräver att yttrandefriheten inskränks eller till och med avskaffas. Är det sådana krav vi kristdemokrater ska stödja och uppmuntra? Ska i sådana fall en lag om trosfrid ta fasta på en strikt tolkning av islam, som föreskriver att inga avbildningar av Muhammed får förekomma? Eller ska islam tolkas lite mer liberalt, så att tusenåriga persiska avbildningar av Muhammed även fortsättningsvis får publiceras i svensk press?

Det vore tragiskt om debatten om de danska karikatyrerna skulle leda till att yttrandefriheten sattes på undantag. Ännu mer tragiskt vore om kristdemokraterna banade vägen för en sådan inskränkning.

Staten och EU ute på hal is

PJ Anders Linder kommenterar myndigheternas agerande i fråga om Muhammed-karikatyrerna på ett träffande sätt:

I debatten om Muhammedkarikatyrerna har västliga ledare hävdat att de inte har någon anledning att be om ursäkt, eftersom staten inte förfogar över medierna i ett fritt och öppet samhälle.

Det är en mycket viktig princip.

Men hur ska man mot den bakgrunden förstå UD/Säpoinsatsen för att stänga sverigedemokraternas webbtidnings publicering?

I någon sorts formell bemärkelse har staten inte inskridit mot själva mediet men däremot i realiteten mot dess distribution.

Hur skulle myndigheterna ha gjort om ett stort och seriöst medium hade beslutat sig för att publicera!? Man har givit sig upp på ett sluttande plan.

Dick Erixon är mycket kritisk mot agerandet:

Yttrandefriheten i Sverige är nu lika hotad som på Torgny Segerstedts tid. Staten, via säkerhetspolisen, tar initiativ till att stänga ner och censurera hemsidor på internet därför att de visat Muhammedteckning. På vilka juridiska grunder detta sker är oklart. Inga teckningar är fällda i domstol.

Men det är inte bara svenska staten som är igång. Även EU har slagit in på censurvägen:

European vice-commissioner Franco Frattini has said media should sign up to a voluntary code of conduct on reporting on Islam and other religions, in a bid to avoid future Danish cartoon-type disputes.

När det blir jobbigt så är det lika bra att vika sig, enligt Frattini. Istället för att slå fast att här i Europa så har vi vissa rättigheter, så ska vi införa regler som begränsar vår frihet.

Det känns så typiskt. Istället för att stå upp för vissa principer så vill vissa europeiska politiker direkt till förhandlingsbordet: "Så, ni vill avskaffa yttrandefriheten? Låt oss mötas efter halva vägen!".

"Amerikaner snart dubbelt så rika som européer"

Wall Street Journal skriver idag att amerikanarna om 20 år kan vara dubbelt så rika som den genomsnittlige västeuropéen. Detta om skillanderna i ekonomisk tillväxt fortsätter att vara lika stor mellan USA och Europa:

Thousands of union workers and politicians marched in France and Germany yesterday against any and all attempts to tweak their rigid labor rules. What a perfect demonstration that eurosclerosis, that ugly word from three decades ago, is back. The growth trends in the Europe's three largest economies should put all doubt to rest. GDP per capita in Germany, France and Italy is falling, relative to the U.S., to levels below those recorded in the 1970s. ..."At current trends, with demographics the way they are, the average U.S. citizen will be twice as rich as a Frenchman or a German in 20 years," Jean-Philippe Cotis, chief economist at the OECD, told us. (Hämtat från C-log)

Dan Mitchell kommenterar detta på ett bra sätt:

The U.S. economy has been growing much faster than major European economies. But some assert that it does not make much difference if an economy grows by one percent annually or three percent annually. That may be true for those planning on dying in the next year or two. But for those who plan on living for another decade or more - or for those who want a better life for their children or grandchildren, even small differences in economic growth matter.

Om vi inte gör något så kommer vi få se "Border Shops" vid färjeinfarterna till Stockholm, där människor från tidigare Östblocket kan handla billiga svenska varor... Och det lär endast vara förbehållet de riktigt välbeställda att åka till USA, landet som är dubbelt så rikt som Sverige.

Den ljusnande framtid skulle kunna vara vår. Men i dagsläget är den inte det.

Ska Anders Fogh Rasmussen be om ursäkt?

Den danska regeringen har, enligt Paul Marshall i The Mohammed Cartoons, inget att be om ursäkt för:

Defending freedom of religion and freedom of the press requires distinguishing who is being criticized, and distinguishing criticism from threats. It is one thing to condemn Jyllands-Posten for offending millions of people. It is a very different thing to criticize the Danish or other governments, since the criticism itself, even apart from invidious calls for cartoonists to be punished by the state, assumes that government should control the media. Saudi Arabia, Iran, and their authoritarian brethren, as well as jihadist vigilantes, are attempting to export and impose their media censorship and version of sharia on the world at large, using economic pressure, international organizations, or violence.

...Finally, amid current calls for "toleration" and "respect for belief," we need to be very clear about the distinction between religious toleration and religious freedom.

Religious toleration means not insulting somebody else's religion, and it is a good thing. But religious freedom means being free to reject somebody else's religion and even to insult it. Government should want and encourage its citizens to be tolerant of one another, but its primary responsibility is to protect its citizens' rights and freedoms. The fact that people are sometimes insulted is one cost of freedom. The Jyllands-Posten affair calls us to uphold that principle internationally as well as domestically.

Reagan: 25 år sedan installationen

Det är i år 25 år sedan en utav 1900-talet största ledare, Ronald Reagan, installerades som president. Detta uppmärksammas av GOP genom en hyllningsvideo.

Hans principfasthet är väl värd att reflektera över. Reagan påminner mig om att politiken faktiskt inte alltid är en gråzon. Hans uppmaning i Västberlin till Gorbatjov att riva ner Berlinmuren var ett brott mot konventionen, men är just därför ett oförglömligt ställningstagande för friheten.

Synpunkter från Danmark

Nicolaj Bang, internationell sekreterare i danska Konservativ Ungdom, har med anledning av de våldsamma protesterna i den muslimska världen skrivit en krönika med rubriken Dannebrog i flammer:

Föraktet är riktat mot det faktum , att vi i ett litet perifert land har rätt att säga, skriva och teckna i stort sett vad vi har lust till - knappast ett nämnvärt hot mot de 1,2 miljarder människor, som lever i den muslimska världen. Därför är reaktionerna också obegripliga för en västerlänning, som är uppvuxen i ett samhälle med en lång tradition av att sätta ett kritiskt frågetecken vid varje auktoritet - inte minst de religiösa.

... Var det så fel av Jyllandsposten att publicera de tolv teckningarna?

Ja och nej.

Ja, eftersom vi därmed indirekt har stöttat regimerna i Mellanöstern, och har fått här boende muslimer att känna sig kränkta, varvid den mycket behövliga integrationen hämmas.

Nej, eftersom saken främst visar oss, att den bristande ytttrandefriheten i Mellanöstern inte enbart kan skyllas på korrupta regimer, men att det i hög grad är tal om en kulturskillnad mellan öst och väst - en skillnad vi har att förhålla oss till.

Ja, eftersom det kommer att vara omöjligt för danskar att bedriva demokratifrämjande arbete i Mellanöstern under en lång tid framöver.

Nej, eftersom vi under de senaste åren har pålagt oss en självcensur, som i verkligheten är ett långt större hot mot vår demokrati, än vad ett par flygplan som åker in i ett höghus någonsin kommer att vara.

... Den tidning som nästa gång publicerar en karikatyrteckning av Muhammed - inte som provokation, inte som ett hån, inte som ett experiment, utan på grund av att en given situation berättigar satiren - är den som verkligen kan hävda sig vara yttrandefrihetens väktare.

Om vi önskar att folk ska förstå och stödja demokratin, så ska vi inte gömma delar av den i en missförstådd tolerans. Därför ska vi behandla muslimer på samma sätt som alla andra - med respekt, kärlek, och bitande satir!

Till försvar för yttrandefriheten

Det finns många exempel på smaklösa publikationer. Muhammed-bilderna är ett exempel på detta. Men jag vill för allt i världen fortsätta leva i ett samhälle där yttrandefriheten råder. Det kommer den nog att fortsätta göra i Skandinavien och Europa, men risken är överhängande att vi kommer att få se en tämligen stark självcensur i medierna framöver. Detta är en farlig utveckling, och leder till att det offentliga samtalet blir mindre fritt.

Jag rekommenderar dagens ledare i SvD, Manipulation av folklig frustration, som resonerar kring reaktionerna mot de danska karikatyrerna:

Angrepp på Danmark ska ses som angrepp på hela EU. Det finns ingen anledning att bidra till att tonläget skruvas upp ytterligare, men det finns inte heller några skäl att tro att det blir lugnare om man uppträder mesigt och urskuldande. Om västledarna visar svaghet kommer den svagheten att exploateras maximalt.

...Våra medborgerliga fri- och rättigheter är inte förhandlingsbara, och demokratiska regeringar ska inte ge sig in och ta ansvar för självständiga mediers mer eller mindre välövervägda beslut.

...Det ska till exempel välkomnas när Sveriges imamråd gör ett otvetydigt ställningstagande mot attackerna i Syrien och ”i starkast möjliga ordalag fördömer bränningen av de nordiska ambassaderna i Damaskus”. Men när rådet samtidigt stöder fortsatt bojkott mot danska varor förtjänar det motfrågor: Varför ska danska företag bojkottas på grund av vad en dansk tidning har gjort? Civilsamhällets mångfald är en del av den demokratiska modellen, precis som andra fri- och rättigheter.

Dåligt med bloggande

... blir det ibland. Mest beroende på resande. De senaste två veckorna har Prag/Jihlava, Sälen, Kalmar och Mullsjö besökts av undertecknad. Resan till Tjeckien hade sin orsak i det seminarium som arrangerades av Youth of the European People's Party (YEPP), vilket på svenska kan beskrivas som Europas unga kristdemokrater och moderater. Väl på plats beslutades om ett antal resolutioner, varav en handlade om Irans återupptagna nukleära verksamhet. I resolutionen står bl.a. följande att läsa:

YEPP is deeply concerned about Iran’s efforts to build nuclear weapons, and it is ousr clerar standpoint that Iran must not acquire the capacity to develop nuclear weapons. Taking into account Iranian attempts to have long range missiles at its disposal, this would not only constitute a severe threat to the Middle East, but also to Europe. ... Indignation alone is not enough, concrete steps such as bringing the Iranian nuclear file before the UN`s Security Council are necessary to make it clear to the Iranian government that it has crossed the red line.

Nej, indignation räcker inte. Detta verkar även IAEA ha insett, eftersom de nu vill dra Iran inför säkerhetsrådet. Men frågan är vad som ska göras om Kina och/eller Ryssland blockerar. Det finns få bra svar på det i nuläget, men om ambitionen finns att stoppa Ahmadinejad och hans kumpaner från att skaffa kärnvapen så måste det gå at finna en lösning.

Danmark och yttrandefriheten

Fyra månader efter att Jyllandsposten publicerade satirteckningar av Muhammed så har den diplomatiska konflikten eskalerat rejält. Danska och norska flaggor har bränts i samband med demonstrationer i Mellanöstern (är inte det att kränka danskar och norrmän?), och danska varor är under bojkott.

Oavsett vad man anser om bilderna så är det viktigt att stå upp för yttrandefriheten. Krav på att den danska regeringen ska be om ursäkt kan naturligtvis inte tas på allvar. Anders Fogh Rasmussen har inget ansvar för vad Jyllandsposten publicerar, punkt slut. Däremot kunde han säkert ha tagit emot de ambassadörer från ett antal arabiska som ville protestera, inte minst för att berätta om den danska principen om yttrandefrihet.

Svenskans ledarsida har skrivit om den uppkommna debatten. I Upprördhet är inte skäl nog att förbjuda skriver man bl.a. följande:

Man kan gilla eller ogilla tidningens agerande, men den var i sin fulla rätt att avbilda Muhammed. Och den rätten är det angeläget att slå vakt om. ...Reaktionerna åskådliggör att yttrandefrihet är en bristvara i Mellanöstern, och att inskränka yttrandefriheten i Danmark är knappast rätt väg att öka den. ...Att människor blir upprörda är inget att bli upprörd över eller raljera med. Blasfemi är en allvarlig sak för troende. Men i ett öppet samhälle ska varken muslimer eller andra troende kunna lägga in veto mot granskning, gyckel och ifrågasättande.

Yttrandefriheten innebär att det även i framtiden kommer att publiceras saker som kan upplevas som stötande av vissa, och den kräver därför en medvetenhet om att med yttrandefrihet följer ansvar för vad som publiceras. Men att tumma på yttrandefriheten till föjd av de protester vi har sett under de senaste dagarna? Nej tack.

Att googla på "human rights" i Kina

Angående Googles förkastliga beslut att hjälpa den kinesiska regimen på traven med censuren så rekommenderas denna parodi.