Staten och EU ute på hal is

PJ Anders Linder kommenterar myndigheternas agerande i fråga om Muhammed-karikatyrerna på ett träffande sätt:

I debatten om Muhammedkarikatyrerna har västliga ledare hävdat att de inte har någon anledning att be om ursäkt, eftersom staten inte förfogar över medierna i ett fritt och öppet samhälle.

Det är en mycket viktig princip.

Men hur ska man mot den bakgrunden förstå UD/Säpoinsatsen för att stänga sverigedemokraternas webbtidnings publicering?

I någon sorts formell bemärkelse har staten inte inskridit mot själva mediet men däremot i realiteten mot dess distribution.

Hur skulle myndigheterna ha gjort om ett stort och seriöst medium hade beslutat sig för att publicera!? Man har givit sig upp på ett sluttande plan.

Dick Erixon är mycket kritisk mot agerandet:

Yttrandefriheten i Sverige är nu lika hotad som på Torgny Segerstedts tid. Staten, via säkerhetspolisen, tar initiativ till att stänga ner och censurera hemsidor på internet därför att de visat Muhammedteckning. På vilka juridiska grunder detta sker är oklart. Inga teckningar är fällda i domstol.

Men det är inte bara svenska staten som är igång. Även EU har slagit in på censurvägen:

European vice-commissioner Franco Frattini has said media should sign up to a voluntary code of conduct on reporting on Islam and other religions, in a bid to avoid future Danish cartoon-type disputes.

När det blir jobbigt så är det lika bra att vika sig, enligt Frattini. Istället för att slå fast att här i Europa så har vi vissa rättigheter, så ska vi införa regler som begränsar vår frihet.

Det känns så typiskt. Istället för att stå upp för vissa principer så vill vissa europeiska politiker direkt till förhandlingsbordet: "Så, ni vill avskaffa yttrandefriheten? Låt oss mötas efter halva vägen!".