Leijonborg tänker utanför lådan

Gemensam valbeteckning. Det vill i alla fall Lars Leijonborg ha. Jag tycker att idén är bra. Risken för att något av de borgerliga partierna faller ur riksdagen minimeras, vilket gör att risken mindre för söndrande utspel, s.k. borgerlig kannibalism, i slutet av valrörelsen:

Tanken är att det namnet ska stå överst på alla borgerliga valsedlar, men att de fyra partierna ändå ska ha sina egna listor. Efter en första rösträkning får alliansen ett visst antal riksdagsmandat, som sedan fördelas mellan de fyra partierna.

Leijonborg vill även komma överens inom fler områden än de sex som nu är överenskomna:

Lars Leijonborg vill ”omedelbart” inleda diskussionerna, med sikte att komma överens ”senast under sommaren”. Han lyfter fram tre konkreta sakfrågor där väljarna bör få besked:

Familjepolitiken.

Fastighetsskatten.

Energipolitiken.

Jag är inte så säker på att det är bra att vara helt överens i alla frågor innan valet. De borgerliga väljarna måste ju trots allt ges en möjlighet att välja vilken profil man önskar att en alliansregering ska ha. Vill man ha kvotering av föräldraförsäkringen så finns alltid Folkpartiet till hands. Vill man att den egna rösten ska förstärka familjens valfrihet, så är Kristdemokraterna ett hett alternativ. Und so weiter...