Danmark och yttrandefriheten

Fyra månader efter att Jyllandsposten publicerade satirteckningar av Muhammed så har den diplomatiska konflikten eskalerat rejält. Danska och norska flaggor har bränts i samband med demonstrationer i Mellanöstern (är inte det att kränka danskar och norrmän?), och danska varor är under bojkott.

Oavsett vad man anser om bilderna så är det viktigt att stå upp för yttrandefriheten. Krav på att den danska regeringen ska be om ursäkt kan naturligtvis inte tas på allvar. Anders Fogh Rasmussen har inget ansvar för vad Jyllandsposten publicerar, punkt slut. Däremot kunde han säkert ha tagit emot de ambassadörer från ett antal arabiska som ville protestera, inte minst för att berätta om den danska principen om yttrandefrihet.

Svenskans ledarsida har skrivit om den uppkommna debatten. I Upprördhet är inte skäl nog att förbjuda skriver man bl.a. följande:

Man kan gilla eller ogilla tidningens agerande, men den var i sin fulla rätt att avbilda Muhammed. Och den rätten är det angeläget att slå vakt om. ...Reaktionerna åskådliggör att yttrandefrihet är en bristvara i Mellanöstern, och att inskränka yttrandefriheten i Danmark är knappast rätt väg att öka den. ...Att människor blir upprörda är inget att bli upprörd över eller raljera med. Blasfemi är en allvarlig sak för troende. Men i ett öppet samhälle ska varken muslimer eller andra troende kunna lägga in veto mot granskning, gyckel och ifrågasättande.

Yttrandefriheten innebär att det även i framtiden kommer att publiceras saker som kan upplevas som stötande av vissa, och den kräver därför en medvetenhet om att med yttrandefrihet följer ansvar för vad som publiceras. Men att tumma på yttrandefriheten till föjd av de protester vi har sett under de senaste dagarna? Nej tack.