Det handlar om jobben, Persson.

Chefekonomen vid Kaupthing Bank, Joakim Stymne, skriver i dagens SvD om den jobblösa tillväxt som vi upplevt under en längre tid:

På fem år har den svenska ekonomin vuxit med hela 15 procent. Sysselsättningen då? Praktiskt taget oförändrad. Det är ett kolossalt misslyckande att tillväxten uteslutande är en följd av att företagen rationaliserat och höjt produktiviteten. Varför har inte fler av Sveriges undersysselsatta händer och hjärnor redan satts i arbete?

Rigid arbetsmarknad, hög skatt på arbete och en byråkrati som kostar företagen miljarder... Kan dessa faktorer möjligen ha med det faktum att jobben faktiskt inte kommer?

Inte helt otroligt, eller?

Igår var statsminister Persson som vanligt optimistisk och hävdade att Sverige nog kommer upp i en sysselsättningsgrad på 80 procent. SSU-publiken hurrade friskt i studion.

Men lika mycket hurrar nog inte Persson och SSU:arna idag, när Perssons analys toksågas av experter vid Riksbanken och Konjunkturinstitutet.

DN: Perssons jobbprognos sågas:

- Vi har alltid tolkat målet som att det ska uppnås i genomsnitt under ett år. Och i år hamnar vi ganska långt från målet på 80 procents sysselsättning, säger Mats Dillén, konjunkturchef vid KI.

SVT: Regeringens optimism sågas i prognoser:

Inte heller Riksbankens prognos ger stöd för regeringens optimism. Banken beräknar en öppen arbetslöshet på 5,3 proc i september.

Expressens ledarartikel om gårdagens utfrågning, I fablernas värld, sammanfattar Perssons verklighetsförankring på ett bra sätt:

Allt är väl i Görans värld. Obehagliga siffror från statistiska centralbyrån om exempelvis bidragsberoende är inte obehagliga, eftersom de inte är sanna i Görans värld. Och om de skulle vara sanna så kommer de att vara osanna i morgon eftersom allting blir stadigt bättre. I Görans värld.