lördag, april 15, 2006

Magdalena Graaf

Magdalena Graaf har nyss gett ut boken Det ska bli mig ett sant nöje att döda dig, som på hemsidan beskrivs så här:

I boken Det ska bli ett sant nöje att döda dig! berättar Magdalena Graaf om det äktenskap som hon ingick som gravid nittonåring. Vad som till en början var ungdomlig familjelycka med en omtänksam om än kriminellt belastad man övergick snart i misshandel och fullständig terror. Magdalena Graaf skildrar trovärdigt och med den inlevelse som bara egna erfarenheter kan ge, hur hon till slut lär sig att leva med makens våldsamma raserianfall, trots att de utgör ett dödligt hot. Hon ber inte om medlidande, utan beskriver osentimentalt och rakryggat hur den unga Magdalena sakta bryts ner. Hon visar också vilken betydelse stödet från föräldrar och vänner haft för att ge historien ett lyckligt slut.

På dagens Aftonbladet Debatt skriver hon i sin artikel Nu får det vara nog! om hur familjen och vännerna gav henne ett stöd som välfärdsstaten inte förmår:

När samhället svek vände jag mig till något mycket mer hjälpsamt: min familj. Våra civila instanser, till exempel familjerna och församlingarna, erbjuder en mycket större trygghet än vad staten någonsin kan göra. Ingen kan smeka så varligt som en mamma och ingen kan få oss att känna oss säkrare än en pappa. Det är viktigt att anhöriga, i den mån de kan och vill vara delaktiga, inkluderas i de processer som ska leda till att kvinnor räddas från destruktiva förhållanden. Starka familjer kan dessutom på lång sikt förebygga kvinnomisshandel. Detta genom att unga, potentiella våldsverkare tidigt får lära sig att älska sig själva och andra.
Vårt civila samhälle förtjänar en större respekt, inte minst när den stat som är gemensamt finansierad inte ger oss valuta för pengarna när det handlar om någonting så grundläggande som personskydd.

Graaf är också väldigt tydlig i sitt budskap till de politiker som sysslar med rättspolitik:

För att kvinnor ska fredas måste det till tuffare tag mot våldsverkare. Idag belönar samhället dem som är dömda för kvinnovåld genom korta straff, fri tandvård, möjlighet till studier och bostadsbidrag. Allt medan slagna kvinnor får stå på egna ben, utan något extra stöd från vårt välfärdssamhälle. Det duger inte!