Vänsterns hyckleri
Jag har tidigare skrivit om de delar av vänstern som tycker att terrorism - mord på civila - är ganska acceptabelt (Kampen mot terrorismen: Vilken sida står de på).
Nu har vänsterkolumnisten David Aaronovitch tröttnat och gjort en dokumentär där han ställer denna vänster till svars. Svaret på frågan är mycket enkelt - det finns inga ursäkter för terror.
No excuses for terror
(från www.erixon.com)
posted by Charlie Weimers @ söndag, oktober 01, 2006
2 comments
2 Comments:
Mord på civila är aldrig godtagbart och jag skulle allt bra gärna vilja höra den människa som tagit de orden i sin mun.
Vad jag själv kan undra är ibland var gränsen mellan terrorism och revolution ligger.
Är det inte så att det säkraste stället att hitta den är i betraktarens öga?
Vem är du som betraktar våldet från friheten?
Kan du känna samhörighet med båda sidor eller hämmas du av den miljö du vuxit upp i?
Med det i åtanke kan man också betänka det faktum att det är vinnarna som skriver historien. Alltid.
Det finns många debattörer som urskuldar de terrorangrepp som sker, inte minst i Irak. Åsa Linderborg (v) jämförde i en debattartikel i Aftonbladet (18 maj 2005) det hon kallar "den irakiska motståndsrörelsen" med motståndet mot nazismen under andra världskriget. America Vera Zavala (v) är också tydlig: "Det är bra med motstånd… Att man gör attacker mot FN och Röda Korset tycker jag inte är konstigt, utan snarare väldigt logiskt. Jag skulle aldrig få för mig att ta avstånd från en kamp mot en ockupationsmakt".
Vad är det, om inte acceptans för mord på civila?
Finns det situationer då det är rätt att göra uppror? Ja, det anser jag. Om motståndet riktas mot en regim som per se har en politik som ytterst syftar till att förtrampa människovärdet så anser jag att det är moraliskt rättfärdigt. Men det är INTE acceptabelt att döda civila som en del av denna kamp. Vi vet att civila drabbasi krigsliknande situationer, men för att behålla en moralisk legitimitet måste en part göra allt i sin makt för att undvika att detta sker. I Irak är det ju tvärtom, där syftar ju attackerna att döda så många civila som möjligt. Det är därför jag utan att blinka använder begreppet "terrorism" om de attacker som sker.
Nej, jag känner ingen samhörighet med militant islamism. Ja, det är sannolikt att jag har påverkats av att vuxit up i ett samhälle med demokrati, mänskliga fri- och rättigheter och marknadsekonomi.
Ambitionen att försöka förstå varför terrorism uppstår får aldrig bli samma sak som att urskulda terrorismen. Det är det som tyvärr alltför ofta sker på vänstersidan (se citaten ovan). Man kan försöka förstå terroristers handlande, men det är väl en milsvid skillnad mot att känna "samhörighet" med dem?
Skicka en kommentar
<< Home